Josh vs. May
Av mina prover från May Lindstrom var det inte helt otippat ansiktssprayen The Jasmin Garden som tog slut först, och det gick snabbt. Det lilla röret räckte till knappa 10 användningar men det var å andra sidan vad som behövdes för att jag skulle får en bra uppfattning om produkten och om den är värd att lägga dyyyyra pengar på. Och för att vara rak på sak; nej, jag tycker inte det är vare sig nödvändigt, lockande eller försvarbart att betala över 600 kronor för en flaska med 100 ml ansiktsvatten — hur fin flaskan än må vara eller hur gott sprayen doftar. Istället har jag hittat ett utmärkt alternativ som även det är ekologiskt och väldoftande, men för mindre än halva priset.
May Lindstrom The Jasmin Garden ($70/100 ml) har en bas av vatten, strösslad med trollhassel, jasmin, rosvatten och ylang-ylang. Doften är som att vandra omkring i ett vanilj- och chokladdoftande växthus — det behövdes ett par användningar innan jag kom överens med den något speciella doftsättning som löper igenom alla hennes produkter. Väl på huden är det är en svalkande och återfuktande produkt som går underbart fint ihop med både tillhörande oljeserum och beauty balm (att applicera olja på fuktad hud hjälper oftast till att slussa ner oljorna i huden bättre än på torr hud, ett tips för dig som kanske upplever att vissa oljor bara lägger sig som en film).
Josh Rosebrook Hydrating Accelerator ($32/120 ml) — går att beställas från Josh egna hemsida eller exempelvis So Natural Beauty här i Europa, och är ett ansiktsvatten som är såpass återfuktande att jag har läst om flera som använder det som enda produkt efter tvätt. Riktigt så långt skulle jag kanske inte gå själv men jäklar vad bra Hydrating Accelerator är! Den kommer i en enkel men stilren plastflaska med utmärkt munstycke som ger en fin dimma utan splash, och doften påminner mig återigen om choklad och bullar. Här börjar vi inte med en bas på vatten, nej nej här är det aloe vera som står för majoriteten av produkt. Redan där får HA två tummar upp av mig och sen fortsätter det på det spåret med mjukgörande och vårdande oljor, gurkmeja, kamomill och E-vitamin.
Jag använder den främst som ett steg i min hudvårdsrutin, efter rengöring eller exfoliering, men gillar även att dusch ett nyvaket helg-ansikte med den som en liten boost eftersom jag sällan gör min rutin förrän efter ett par timmar in på dagen.
Effekten på huden är såpass snarlik May att jag skulle ha svårt att säga vilken som är vilken i ett blindtest, och med tanke på att även Josh Rosebrook är ett småskaligt, ekologiskt företag känns det bra att skicka mina pengar ditåt istället för till May. Att jag får nöja mig med en något enklare flaska i plast gör mig inget — en prisskillnad på mer än hälften är viktigare att slippa. (Ett ytterligare plus är att jag med Hydrating Accelarator slipper tänka på faktumet att The Jasmin Garden innehåller kolloidalt silver, det vill säga silverpartiklar i metallisk form som svävar omkring i en lösning och inte kan göra mer än just det, sväva omkring och vara totalt oanvändbara. #Sorrynotsorry)
Att förstöra semesterbudgeten hos Cult
På uppmaning av Sublimalin har jag spenderat en stor del av min imaginära semesterbudget hos allas brittiska favoritaffär online: Cult Beauty. Malin ville ha guidning när det kom till vilka märken att spana in (som inte finns lättillgängliga i Sverige) och vad som faktiskt är värt våra 💰💰 från dessa märken.
Farmacy är ett trevligt, amerikanske märke som tar avstamp i trädgården och är influerat av nordamerikanska ingredienser så som echinacea, grönkål och honung. För att vara ett nytt märke har dom redan fått bra fart i försäljning, spridning och uppskattning av skönhetsredaktörer. Mest uppmärksamhet har deras cleansing balm Green Clean fått, men det finns även ett trevligt och rätt så plånboksvänligt set att plocka upp för den som vill testa lite av varje.
Två andra stilsäkra märken som också har intressanta cleansing balms är AJ AJ AJ-snygga Kypris och lyxhippiemärket de Mamiel. Kypris alla produkter görs på (dyra) handplockade ekologiska och vildodlade ingredienser medan de Mamiel må vara snyggt och vackert doftsatt men samtidigt lite ögonbrynshöjande i och med ”oljor välsignade med kristaller”. Eh ja, kanske en liten varningsklocka som ringer där men samtidigt har märket ett par produkter som många — inklusive Hirons — verkar älska. De tunga, violettsvarta burkarna ser ut att väga ett halv kilo var och bidrar absolut till lyxfaktorn.
Två märken som kör på effektivitet, enkelhet och snygga förpackningar utan att kräva ett bankrån är Indie Lee och January Labs, båda skapade och drivna av amerikanska kvinnor, med fans över hela bloggvärlden och Instagram. Visst, Lee har ett par produkter som är saftigt prissatta, men det är helt klart möjligt att plocka ihop en kort rutin för en tusing. Populära produkter är hennes rengöringar, exempelvis en uppljusande och utjämnande en med jordgubb i, ansiktsvatten med antioxidanten COQ-10 samt hennes oljeserum med 100 % squalan som är en personlig favorit och perfekt när man behöver något snäll, lugnande och doftfritt.
January har ännu lägre priser än Indie och således enklare förpackningar. Folk i hudvårdssfären på Instagram verkar gilla hennes enkla dagkräm som ett okomplicerat steg i en rutin som kanske annars inriktar sig på mer aktiva produkter, men det finns även en AHA-toner i produktuppställningen som exfolierar med lactic acid.
Om vi sen glider in på det superduperäckeldyra spåret har vi märken som African Botanicals, Vintners Daughter och (uttjatade av oss?) May Lindstrom. Här snackar vi produkter kring £200 s-t-y-c-k och om det får man tycka vad man vill, men alla tre har trots det många och lojala anhängare. African Botanics från Sydafrika är ett av de nyaste märkena på marknaden, utan för att den delen avskräckas från att lägga sina produkter i den absolut högsta prisnivån. Det mesta från märket är baserat på marulaolja, en olja fullspäckad med antioxidanter och uppbyggande, feta omega 9. Jag är mest lockad av deras rengöringsolja, som många skönhetsredaktörer- och bloggare beskriver som den bästa olja dom testat.
Hur ofta är det man ser ett märke som enbart har en enda produkt i sin uppställning? Det är vad Vintner’s Daughter har, och det är en ansiktsolja som beskrivs vara reparerande och återuppbyggande — perfekt för problemhud som behöver hjälp på traven. Ekologisk, välbalanserad och svindyr! Rekommenderas (av bloggare) inte för en redan lugn och problemfri hud, men kan vara ett dyrt alternativ att titta på för den som har cashen och behovet av något stärkande. Sen har vi som sagt May Lindstrom i samma skara, men jag tror inte vi behöver upprepa oss igen utan länkar er till våra tidigare inlägg om märket och speciellt Blue Cocoon. Det är däremot svårt att säga om hennes produkter är värda sitt pris, allt kommer till hur mycket du värderar den sensoriska upplevelsen, ingredienserna, och hela ritualen.
Sist av de märken som jag personligen är mest lockad av hos Cult är Tata Harper och australiensiska MV Organic, båda ekologiska och i fina förpackningar. Priserna varierar vilt även inom båda märkens produktuppställning, med en del produkter så pass högt prissatta att jag blir lite förvånad. Hos Tata är det överlag hennes rengöringar som uppskattas mest, och som jag själv har testat och gillat. Min favorit är lerbaserade men snälla Refreshing Cleanser som tyvärr ligger på hela £70! Ouch. Trots det vill jag ha en egen flaska, och gärna i sällskap med hennes oljerengöring (som jag inte testat alls än). Många av Tatas produkter är otroligt dyra så jag håller mig till tvättarna — och kanske nya Clarifying Mask som med sin illgröna färg och utrensande egenskaper känns som en trevlig sommarprodukt.
Till skillnad från Tata som jag ändå har klämt på kanske ett femtal produkter från, är MV Organic ett märke som jag aldrig ens sett live. Däremot är det många av dom jag följer på Insta som gillar och rekommenderar ett flertal grejer ur deras uppställning, till exempel den klassiska Gentle Cream Cleanser och pulvermasken Signature Mineral Mask som man får blanda till själv.
There you go Malin och alla ni andra! Hoppas att denna novell var till belåtenhet, och glöm inte bort att hålla koll på Cults sida med erbjudanden som ibland kan bli sista droppen för en beställning att klickas in. Peace out.
Nio dagars packning
Växterna är ihopsamlade och framställda på köksbänken för växt-passarna, Spotify-listan laddad och väskorna mer eller mindre packade för en bilsemester i Europa — mest tanke har jag som vanligt lagt på de två necessärer som åker med:
Fyra olika ansiktstvättar? Absolut rimligt, speciellt eftersom alla kommer i små gulliga resestorlekar. Som första rengöring ska jag ta och prova på Kiehl’s Midnight Recovery Botanical Cleansing Oil, och till den har jag med tre andra/morgonrengöringar. Kahina för morgonar med känslig hud, Fresh för en enkel men trevlig andra omgång på kvällen, och Dermalogica Skin Resurfacing Cleanser med AHA-syra i om jag börjar känna mig lite tilltäppt under veckan (eftersom jag inte har med någon exfoliator den här resan). Efter rengöring har jag en liten flaska som jag fyllt med essence från Ling, och efter det…
Serum håller jag för tillfället på att testa Éclat & Énergie från franska Codage, men jag kommer antagligen norpa lite vanligt HA-serum från min mans necessär också. Som dagkräm är det Sun Ceutic 50 som gäller (ni vet, min kombo) och ögonkräm ett litet prov på väldigt trevliga Intensive Eye Cream från Dermalogica. Om jag behöver toppa upp med solskydd under dagen, och har smink på mig, har jag kommit på att Murad Invisiblur Perfecting Shield inte bara är en grym primer utan dessutom funkar grymt att försiktigt stryka på ovanpå smink. Revolutionerande! Jag har även packat ner en smart liten flaska med titandioxid från Ling, alltså ett rent fysikaliskt solskydd som blandas i valfri dagkräm för att lägga till skydd. Det kommer nog andra hälften göra med sin dagkräm från Kiehl’s.
Varannan eller var tredje kväll blir det en liten kur med Retinol 3 TR från Medik8, ett oljeliknande serum som vare sig irriterar eller gör huden torr. Ovanpå det antingen Vital Balm Cream, eller återfuktande masken Advanced Hydration Mask — båda från ekologiska alternativmärket Josh Rosebrook. Gemensamt för dom är blue tansy, medan krämen är fokuserad på aloe vera och masken på sheasmör och hyaluronsyra. Otroligt bra och mysiga båda två! Eventuellt slänger jag ner en arkmask nu i sista minuten, pga varför inte.
Om vi steppar vidare till hår så blir det, inte helt otippat, DevaCurl som får följa med även den här resan. Nu har jag tyvärr ingen styling kvar, men balsamet brukar gå fint att använda som hårkräm i torrt hår också, så det löser sig nog. DevaCurl är märket jag vet att jag kan lita mest på när det kommer till mina lockar så det är ett enkelt val de flesta resor. Jag har även slängt ner duschkräm och body lotion, eftersom vi ska bo ett par nätter i lägenhet, och Green is the new black från Kicks är ekologiska och väldoftande av citrongräs.
Solskydd blir diverse blandat från Sola by Vision, Comfort Zone Sun Soul och Hampton Sun, alla kring spf 30-50.
Men eftersom det varit snålt med sol hittills i år har jag faktiskt med lite fusk på flaska också. Jag köpte två resestorlekar brun utan sol från James Read nu i veckan, och efter två användningar är jag mest förtjust i sprayen för ansiktet men ska nog få fason på kroppskrämen också. Eftersom det tyvärr är milsvid skillnad att applicera bus med vante följer den också med, tillsammans med två skimrande kroppsoljor från Nuxe och May Lindstrom — för om jag inte ska använda dom mitt i sommaren vet jag inte när dom någonsin kommer användas? ¯\_(ツ)_/¯
Trevlig sommar y’all! (Och hoppas att såna här lite blandade inlägg är kul att läsa?)
Sommarn i Göteborg
Det visade sig att årets solskydd är ett väldigt trevligt sådant; Sun Ceutic 50 från Dermaceutic är som sagt ett fysikaliskt solskydd som istället för att absorbera och ”äta upp” UVA och UVB-strålning (som kemiska skydd gör) lägger sig som en sköld och reflekterar bort solstrålarna. Enkelt förklarat. För att göra det behövs exempelvis zinkoxid och titaniumoxid, men den här rackarn innehåller dessutom lugnande aloe vera samt återfuktande hyaluronsyra.
Resultatet är en mjuk kräm som är skön att massera in och som inte irriterar min hud på något sätt, och som håller den återfuktad under dagen. Nackdelen är att den lämnar en lätt vit hinna i ansiktet som till och med mitt ljusrosa nylle märker av genom att se ännu blekar och livlöst ut. Först använde jag den trots det eftersom den är en väldigt trevlig dagkräm med högt skydd som lirar bra med foundation, sen slog det mig att jag kunde piffa till den med mina flytande bronzer-droppar från bareMinerals och jackpotten var ett faktum. Jag har inte satt den på några hårda prov förutom daglig sol i Göteborg, men har inget skäl till att tro att segling eller Medelhavet skulle vara för mycket för den.
Succéreceptet lyder: 2 pump Sun Ceutic + 2 till 3 droppar Sheer Sun Serum Bronzer. Mixa rakt i handflatan och smörj sen som vanligt.
Dagkrämer jag gillar
Att lägga krutet (läs: våra surt förvärvade kronor) på serum och behandlande produkter istället för rengöring och kräm känns som en smart strategi när det kommer till hudvård, och på det temat tänkte jag radda upp ett par dagkrämer som jag gillat det senaste:
- Avène Crème Tolérance Extreme (189 kr/50 ml) — en väldigt snäll, återfuktande och skyddande kräm som jag använde upp en tub av förra sommaren. Extra bra efter mycket sol och bad eller andra påfrestande aktiviteter, och extra plus för att Avène är rätt lätta att hitta i diverse apotek eller skönhetsbutiker. Lirar bra med de flesta serum skulle jag säga, och behöver inte någon form av ansiktsolja för att kännas precis så där inpackande som man ibland vill ha det i sin kvällsrutin.
- Kiehl’s Skin Rescuer (315 kr/75 ml) — jag har sagt det förut men jag gillar verkligen de krämerna jag testat från Kiehl’s! Att Skin Rescuer kommer i pumpflaska istället för märkets klassiska burkar är toppen, och trots att jag förväntade mig en rätt lätt och tunn formula är det istället en fast och rik historia. Återfuktar bra och säger sig dessutom lugna stressad och uppblossad hy, och för mig funkar den fint oavsett serum före och eventuell olja efteråt.
- Sunday Riley Tidal (£60/50 ml) — dyr men oväntat trevlig måste jag säga, jag hade inte höga förväntningar men det var något med konsistensen som gjorde den här till en vinnare i min bok. ”Water cream” tror jag är ett koreanskt koncept, och det är svårt att beskriva formulan än något annat än en slafsig och våt men ändå fast och krämig gelévisp. Glasklart va? Väldigt mysig och mysig att applicera samtidigt som den verkligen hjälper till att återfukta och ge en satinlik finish.
- Ole Henriksen Sheer Transformation (510 kr/50 ml) — den här är också lite för dyr egentligen. I Sverige vill säga, för priset i USA är nästan hälften (!!!) och där går det dessutom att köpa mindre burkar om 15 ml som är perfekta både för att prova på eller bara ha en mindre variant till resor. Mer traditionell kräm än SR Tidal utan att för den delen bli tråkig eller kritig, och det jag gillade mest med den var hur okomplicerad men pålitlig den var. Den var alltid ett säkert kort att använda om min hud bråkade, eller jag skulle prova ett nytt serum och ville ha något som påverkade minimalt.
All-in Esse
I ungefär tre månader har jag i stort sett bara kört det sydafrikanska ekocertifierade märket Esse. I april fick jag hem tre produkter ur Sensitive-serien och dessutom två serum. Märket har jag testat och skrivit om innan så det var med en positiv känsla jag gick all-in Esse. Jag tilltalas av mixen av ekologiskt, naturligt och vetenskapligt — grundaren Trevor Steyn är kemist som baserar sitt märke på tron att naturen erbjuder oss allt vi behöver för att skapa riktigt bra hudvård.
Under testperioden har min hud varit ovanligt lugn (förutom några hormonfinnar), jämn i färgen och känts mjuk och smidig. Sedan har jag kompletterat med exfoliering någon gång i veckan och kanske en och annan fuktmask. Sammanfattningsvis är jag mer än nöjd och skulle gärna köpa flera av nedan produkter igen. Esse känns som ett genuint företag som gör genomtänkt och nyskapande hudvård — som mitt fejs trivdes väldigt bra med.
- Sensitive Cleanser är en krämig ansiktsrengöring som jag använt som första tvätt på morgonen och andra, efter sminkborttagning, på kvällen. Den är pH-neutraliserande och utformad för att minimera risken för allergiska reaktioner. Den luktar ganska milt men har ändå en särpräglad doft (ganska lik produkter från märket vilket jag tror beror på den genomgående ingrediensen vanilj). Esse skriver själva att ”doftnivån ligger på under 0.03%”, förstår inte riktigt hur man kan mäta doft på det sättet? Nåja, huvudingrediensen är aloe vera, som ihop med rengörande oljor, mjukgörare och probiotiska extrakt tvättar ansiktet på ett effektivt men snällt sätt. En mysig, bra och dryg tvätt jag gärna provar igen.
- Sensitive Serum har som syfte att läka hudens barriär med hjälp av probiotiska mikrober som aktiveras vid kontakt med huden. Med ganska få ingredienser, främst jojoba- och sesamolja och sheasmör, dämpas rodnader och irritation. Detta är alltså ett väldigt snällt serum som inte är särskilt aktivt — förutom probiotikan då — och därmed ger det inte en jättestor effekt. Här har jag verkligen problem med doften, det luktar alldeles för starkt av sesamolja för min smak. Dessutom har innehållet en tendens att skikta sig så när jag klämmer på tuben får jag både lös rinnande olja och klumpar.
- Nourish Moisturiser, också i Sensitive-serien, ska också förbättra hudbarriären och innehåller både pre- och probiotika, och dessutom hyaluronsyra och squalane. Resultatet ska vara en boostad och fylligare hud, och här kan jag hålla med. Krämen är tjock, vit, lite som Niveas blå burk ni vet, och tar lång tid att sjunka in. Men det är en riktig go stund att riktigt få jobba in den, och även om den är rik så blir den aldrig flottig. Lugnande och lindrande, med aloe vera, jojobaolja och squalane som de tre första ingredienserna.
- Serum heter Esses basserum, rätt och slätt. Återfuktande med en hög andel hyaluronsyra är detta en riktigt bra produkt som jag tror passar de allra flesta. Olika växtbaserade antioxidanter hjälper till att ”städa upp” skador på huden och ger huden lyster, och självklart finner vi probiotika även här. Sjunker in snabbt, luktar gott men inte för starkt och och funkar lika bra till morgonen som till kvällen.
- Repair Oil är också ett serum, fast oljebaserat. Eller det är faktiskt jag som har använt det som ett serum, Esse själva menar att det är mer av en behandling. Själv använde jag den varje dag som ett mysigt och vårdande steg i kvällsrutinen. Med sin angenäma doft och tilltalande konsistens blev den ett steg jag verkligen såg fram emot. Oljorna, bestående av en mix av nyponros, jojoba och linfrö, ger huden en rejäl dos av omega-3 och -6 som hjälper till att behandla ärr och hudbristningar, och ger huden en allmän make-over.
Hemmaspa på en söndag
För en vecka sedan kände jag att det var dags att ta i med hårdhandskarna inne i badrummet; håret har sett risigt och burrigare ut än vanligt det senaste, och huden bråkat med mig minst en gång i veckan alldeles för många månader nu. Jag dök ner i min låda med pressprover för håret och samt gick igenom de ansiktsmasker jag hade hemma för att sen sätta igång med en helrenovering.
Först ut var håret som fick sig en omgång med Elasticizer från Philip Kingsley, en behandling som man ska fördela i håret _innan_ tvätt och som ger en (i mitt fall) välbehövlig boost av stärkande och återfuktande oljor. Jag blötte håret med fingrarna över handfatet och masserade sen in en riklig mängd innan jag satte upp håret i en knut och lät det sitta i en go timme. Konsistensen är som ett rätt vanligt balsam, inte alls speciellt tjockt, och det var inga problem att sprida ut det i mitt axellånga hår. Av resestorleken tror jag att jag använde ungefär hälften.
Under tiden som håret fick sin fix blandade jag till ansiktsmasken The Problem Solver från May Lindstrom, som jag redan berättat om lite här, men nu körde jag alltså all in och bara TPS och vatten — ingen buffer i form av The Honey Mud. Skulle mitt ansikte trilla av? Svaret blev som tur var nej, men jag var rätt försiktig av mig och lät den bara sitta på i ett par minuter, 10 högst skulle jag gissa på, så att den inte skulle torka till helt och på så sätt börja bli irriterande.
In i duschen och låt vattenstrålarna hjälpa till att få av The Problem Solver istället för att behöva gnugga med händerna (den är rätt grovkornig av sig eftersom den innehåller både lera och kryddor), damn vad mjuk huden känns. Jag går över till att skölja ur Elastisizer ur håret och damn vad friskt och spänstigt håret känns. Efter duschen lyxar jag till det ytterligare och lägger på en Deep Hydration sheet mask från älskade ÄLSKADE Verso — den fick sitta på tills den är helt absorberad — och slutligen låser jag in all fukt med ett tunt lager The Blue Cocoon från May.
Håret kändes som en ny uppsättning hår och ansiktshuden, ja huden, den var klar, lugn och mättad med fukt. Arkmaskerna från Verso är verkligen snordyra men samtidigt otroligt effektiva. Huden blir återfuktad, får bättre elasticitet och mådde extra bra nästan hela efterföljande vecka. Som det sista körsbäret på toppen höll sig alla utbrott och finnar borta längre än vanligt, kan det vara så att jag helt enkelt är såpass yttorr i huden att det vanligtvis resulterar i onödiga reaktioner? 🤔
Tio tomma #29
Ännu en kasse plast till återvinningen, för ovanlighetens skull rätt mycket hudprodukter på en och samma gång. Har ni gjort slut på något gött det senaste?
- Sunday Riley Blue Moon Tranquility Cleansing Balm är det bästa rengöringsbalmet jag stött på, lika effektivt som trotjänaren Take the Day Off från Clinique, men med överlägset gosig doft och känsla. Tyvärr har jag läst att produkten omformulerats sedan jag köpte den, och nu till och med tagits ur sortimentet, annars hade jag köpt en ny burk på studs. Läs mer om hur mycket jag gillar den här och här. Och här.
- Pixi Glow Mist köpte jag på Target i USA när den var nylanserad, och den har sedan dess varit en kompis både i handväskan och på skrivbordet. Ger jättesnyggt glow om du kanske gått lite hårt in med pudriga produkter, samtidigt som den luktar gott. Inte en mist som jag har som del i min hudvårdsrutin, men väldigt trevlig att använda över smink under dagen.
Vi fortsätter med grejer till ansiktet:
- Ling Skincare Purifying Facial Cleanser och Calming Hydrator har jag skrivit om en hel del redan, här har ni en lång recension av ansiktstvätten som jag redan saknar djupt. Calming Hydrator är ett återfuktande och lugnande ansiktsvatten som jag använder direkt efter tvätt och/eller exfoliering, och som faktiskt återfuktar redigt på djupet tack vare en hög dos aloe vera. Pålitlig och en värdig inneboende i badrumsskåpet!
- First Aid Beauty Facial Radiance Pads är kanske andra (eller tredje?) byttan vi gjort slut på tillsammans hemma eftersom dom är snälla nog att inte irritera eller svida allt för mycket på varken mig eller det superkänsliga ansiktet jag är gift med. Toppenbra produkt som alltid finns hemma hos oss.
Och avslutar med kropp och hår:
- & Other stories Duvetine Hand Soap det har blivit tradition att jag har med en handtvätt i mina Tio tomma, och nu dessutom två på raken från Stories — men dom är ju så bra! Duvetine doftar nytvättad tvätt fast lite varmare istället för stickigt vasst. Torkar inte ut händerna, kommer i en liten knubbig flaska och kostar 70 spänn, ja, allt med dom är bra.
- Nashi Argan Instant Hydrating Styling Mask skulle jag beskriva som ett leave in-balsam, och som för mina lockar var perfekt att ha ståendes på skrivbordet för att ge fukt och glans åt lockar som blir torra och ledsna under dagen. Tio spray i handflatan och sen dra igenom och arbeta in det i håret som direkt får en kick och lever upp.
- Nubian Heritage Indian Hemp & Haitian Vetiver Body Wash jag älskar att köpa med mig ”alldagliga” duschkrämer och lotioner från Whole Foods när jag är i USA, och Nubian är ett märke som jag verkligen gillar i båda kategorierna. Den här duschkrämen doftar så jävla gott av vetiver och är dessutom krämig och löddrig, och det för cirka 50-60 kronor. För den som är nyfiken finns märket att klicka hem från iHerb.
- The Body Shop Almond Milk & Honey Soothing & Restoring Body Butter mjukgör och räddar hudfodralet från att bli det minsta torrt, ett av mina favorit-smör från TBS faktiskt! Såg till att smalbenen höll sig fnasfria under vintern, och det enda jag kan anmärka på är att doften är lite onödigt stark för en serie som riktar in sig på känslig hud.
- Sóley Organics Lind Sturtursápa ekologiskt från Island är ju kanske inget man brukar springa på varje dag, men Sóley har en intressant och tilltalande produktuppställning som går att köpa från Grön Skönhet. Duschkrämen luktar gott och liksom skogsigt, löddrar fint men kanske är lite väl rinnig.
Återfukta med M Picaut
Att hela gänget här på El Mika är stora fans av märket M Picaut, och kvinnan Mette som står bakom, är sen gammalt. Otaliga är de Hydra Miracle Serum (699 kr/50 ml) som har tagit slut över åren, i mitt hushåll är vi nog uppe i tre eller fyra flaskor snart. I en glasflaska med pipett finns det genomskinliga, halvtjocka serumet som fullkomligt sprudlar av återfuktande hyaluronsyra, algextrakt och havtorn. Arbetar allra bäst när det följs upp med en vattenbaserad fuktkräm då hyaluronsyran drar åt sig vätskemolekylerna och behåller dom istället för att dunsta bort.
Mitt senaste användningsområde för Hydra Miracle Serum (som precis tog slut! BUHUH!) är att blanda ut det med nyheten Hydra Lagoon Overnight Mask (499 kr/50 ml) som lanserades tidigare i år. De flesta skönhetsskribenter och bloggare har blivit helt saliga över den återfuktande och lugnande nattmasken, men för mig tog det ett tag innan jag fick den att funka på min hud. I början tyckte jag att den inte alls var speciellt återfuktande, och där är det nog mycket konsistensen som ställer till det — istället för att vara en smaskigt ”blöt” mask som fuktmasker tenderar att vara är Hydra Lagoon tjockare och liksom hårdare. Den kräver lite arbete för att gå in i huden, och visst masker ligger oftast ovanpå som ett lock man jag vill ju gärna att de fina ingredienserna ska penetrera också? Inte vaknade jag upp till några himlastormande resultat heller, så ni kan förstå att jag var lite deppig där i början.
Gav jag upp för det? Hell no! Inte när det kommer till ekologisk, göteborgsbaserad hudvård. Det första tricket jag tog till var att mixa 1 pump mask + 1 pipett serum. Direkt blev det lite glattare och fuktigare och så som jag ville ha det, och effekten blev verkligen den jag hade förväntat mig. Återfuktarna fluffade upp huden samtidigt som niacinamiden lugnade hudtonen, win!
Sen har jag hittat ett till sätt som jag tycker funkar och det är att istället för att mixa masken med serum eller annan produkt och ha över natten och det är att smacka på r-e-d-i-g-t med mask och låta den sitta på i 20 minuter innan jag hoppar in i duschen. Tills dess har mer än hälften av masken absorberats och efter duschen känns huden mjuk, utjämnad och fast.
Slutet gott, allting gott.
May Lindstrom The Honey Mud
Om jag säger att jag inte är en superstor ansiktsmaskare i vanliga fall, men att jag kört regelbundet en eller två gånger i veckan sedan jag köpte The Honey Mud kanske ni förstår att det är en mask utöver vad jag tidigare testat? Och då är det inte ens den efterättsliknande doften av vanilj, kakao och gud vet vad som lockar mig (men som verkar vara da shit för de flesta andra fans som hävdar att dom vill äta upp den) utan enbart hur den känns på och vilka resultat den ger. Men let’s back up.
The Honey Mud beskrivs som en ansiktstvätt som går att använda som ansiktsmask, jag skulle däremot säga att det är tvärtom. Den är baserad på honung, vit lera och olja från bland annat makadamianöt och kakao — och är en såpass tjock och kletig historia att det bara är att glömma att använda den med fingrarna, här är det pensel som gäller.
Det som är kul med May Lindstroms alla produkter är hur bra dom lirar tillsammans, och hur dom uppmuntrar till att experimentera fram den bästa kombon för just min hud. The Honey Mud går till exempel utmärkt att blanda med nästintill alla andra produkter i serien, allra bäst funkar den som en bindare och skonsam buffer till hennes mer potenta exfoliatorer/rengöringar som är baserade på kryddor och leror. Hittills har jag provat dessa kombinationer:
- Med The Problem Solver (”warming correcting mask”), knappa två teskedar The Honey Mud uppvispat i en skål och toppat med lite TPS strösslat ovanpå och sedan applicerat med pensel på torrt ansikte. Det här blir tjockt, tjockt men även rikt, rikt. Om du råkar röra vid ansiktet är det nästan att fingrarna fastnar, så kletig är The Honey Mud i sig själv. Jag har låtit masken sitta på uppemot en timme och sedan dessutom haft på den i duschen och inte sköljt bort förrän det sista jag gjort — för att låta ångan göra sitt (vad betyder egentligen det här? Jag vet inte men May säger det och jag sväljer det med hull och hår). Det här är min favoritkombo och det är helt sanslöst hur KLAR min hud blir efter en sån här timme. Det är just ”klar” som beskriver resultatet bäst; det är som att hela ansiktet fått en uppljusad lyster och dessutom är extremt rengjort. The Honey Mud dämpar dessutom styrkan i TPS och mitt känsliga ansikte klarar sig undan reaktion.
- På liknande sätt med The Clean Dirt (”brightening exfoliant treatment”) men med ett par droppar vatten tillsatt. Vattnet hjälper till att aktivera TCD samtidigt som det gör mixen lite tunnare dvs enklare att hantera, och drygar ut framför allt The Honey Mud. Den här kombinationen pirrar lite mer på huden än vad The Problem Solver gör, och jag vågar inte ha på den riktigt lika länge. Resultatet är däremot snarlikt, med klar och mjuk hud som är mottaglig för serum och kräm/olja.
- Som en ansiktstvätt på morgonen behöver man först fukta ansiktet lätt för att ens kunna rubba produkten utan att dra och slita i huden, men med ett blött ansikte och fuktiga händer blir det rena rama halkan. Faktiskt lite för mycket och det är lätt att det mesta rinner mellan fingrarna. Nej, att använda The Honey Mud som ansiktstvätt är lite väl onödigt om ni frågar mig, det här är en produkt jag vill ha på huden längre än ett par sekunder.
Efter att använt The Honey Mud någorlunda regelbundet har jag redan kommit ner halvvägs i min burk, och även om det är dyrt och tråkigt på sitt sätt känns det faktiskt bra att ha något som jag tar SLUT på samtidigt som jag inte behöver oroa mig för att formulan ska passera sitt bäst före-datum. Jag föredrar absolut att använda THM som en mask och då under en längre period för att verkligen mysa till det, och man behöver verkligen inte någon av The Problem Solver eller The Clean Dirt — den är allra bäst för sig själv. Låt den sitta på så länge du vill, börja sen med att försiktigt lösa upp den med våta fingrar, skölj av så mycket du kan och avsluta sen med en våt liten handduk för att få bort alla rester. Att dessutom följa upp med The Youth Dew och/eller Blue Cocoon är som en fullskalig spaupplevelse. Bliss! Mer om det framöver.
Om det är en produkt jag rekommenderar att testa från May är det nog faktiskt The Honey Mud, just för att den går att använda på fler än ett sätt samt är såpass snäll — för trots att May och hennes team påstår att alla produkter inklusive de kryddstarka pulvren ska passa känslig och uppblossande hud håller jag inte med till 100 %. Kryddor, leror och essentiella oljor har alla potential att irritera och störa din hud (som allt starkt parfymerat kan, oavsett från naturen eller ihopsatt i ett labb). Mycket av det goda kan alltså bli för mycket och jag skulle rekommendera en normal till känslig hud att gå lugnt fram och inte kör all in May direkt.
Och för att avsluta; det här är en mysig och effektiv mask om du har pengarna, men absolut inget du Måste Ha. För det är rätt sinnes att lägga $90 på en ansiktsmask.
