Filorga Hydra-Filler Mask
Ensam och desperat uppe i Stockholm slängde jag ut ett rop på hjälp på vår Instagram — vilken engångsförpackad ansiktsmask, laddad med fukt, skulle jag kunna hitta på Åhléns City Stockholm? Svaren var bedövande få (ett! hej Kim!) så jag fick irra runt utan mål och hoppas på det bästa. Ska jag vara ärlig imponerade skönhetsavdelningen inte alls, med många tomma hyllor och rätt tråkigt utbud. Det såg ut som att jag skulle få nöja mig med en inte så lockande-arkmask från ett random märke (något jag som känt är rätt skeptisk till som princip), när jag i sista stund såg en vägg med Filorga i ögonvrån. Jag vet sedan tidigare att märket är pålitligt när det kommer till hyaluronsyra, och JA dom hade en arkmask fylld med just fukt och hyaluron?! Jackpot.
Hydra-Filler Mask Super-moisturizing mask (125 kr) från det klassiska franska apoteksmärket kommer i en mask som skyddas av ett stabiliserande nät på ena sidan som du skalar av och slänger, och sitter sedan hyfsat på ansiktet även om hålen för ögon och mun är i minsta laget.
Det jag direkt slogs av var hur pass väl indränkt masken var i serum och hur det liksom absorberades av huden över tid istället för att bara avdunsta eller sugas in med ett slurp. Jag kunde ha på mig den i goda 20’ish minuter utan att den torkade ut (och på så sätt blir kontraproduktiv eftersom den då börjar absorbera tillbaka fukten från huden in i materialet igen, doh) och där den torkade ut först var — som alltid — kring mun och haka. Det är förresten ett bra knep för att få lite bättre insyn i *var* ens hud har mest behov, kolla efter de ställen som är först med att absorbera!
Efter att jag skalade av mig masken och började bli redo för sängen toppade jag med lite go ansiktsolja för att även få lite skyddande fetter, och noterade att huden direkt kändes mjuk och spänstig. Vad som gjorde mig EXTREMT imponerad och övertygad över storheten i Hydra-Filler Mask var att jag morgonen efter — samt efterföljande DAGAR — fortfarande märker av en otrolig minskning av min vanliga yttorrhet. Hur jag vet det? Jo något som jag pinsamt nyligen insett är att yttorrhet ofta märks av genom att kännas skrovligare och liksom mer ojämn i texturen än bättre återfuktade delar av ansiktet. Jag har alltid trott att den texturen bara varit döda hudceller eller områden som behövde lite exfoliering, men har precis förstått att det är yttorrhet som spelar in? Och nu efter Hydra-Filler Mask är till och med min skrovliga haka BABYMJUK, spänstig och utjämnad? Praise be Filorga, och jag är riktigt riktigt imponerad.
Ingredienser AQUA, GLYCERIN, PENTYLENE GLYCOL, XANTHAN GUM, POLYSORBATE 20, SODIUM HYALURONATE, SODIUM PCA, SODIUM LACTATE, FRAGRANCE, TETRASODIUM GLUTAMATE DIACETATE, CITRIC ACID, ALOE BARBADENSIS LEAF JUICE POWDER, FRUCTOSE, GLYCINE, NIACINAMIDE , SODIUM BENZOATE, UREA, SODIUM HYDROXIDE, INOSITOL
R+Co Bel Air smoothing series
På en middag med Yves Rocher för ett och ett halvt år sedan hade jag vad som mycket möjligen kan varit mitt livs värsta hårdag. Självklart, när man ska träffa andra skönhetsskribenter samt PR-människor.
Det var något i luften den septemberdagen för mitt hår lyckades vara frissigt, helt utom kontroll och med spretiga lockar på en och samma gång — med ett helhetsintryck som till viss mån chockade människor. En välvillig fråga från PR-byrån senare, och jag var uppskriven för att få hemskickat frissdämpande produkter. Hade håret inte varit i ett så extremt dåligt tillstånd hade jag kanske blivit lite förnärmad — men istället var jag tacksam och önskade inget annat än att kunna gå och tvätta håret där och då.
Produkterna som efter det kom hemskickade var Bel Air schampo och balsam från R+Co, i vad som antagligen är marknadens coolaste design. Skälet till att jag inte skriver om dessa förrän nu är inte på grund av att dom är dåliga utan enbart för att jag haft en sådan mängd med just hårprodukter att testa att det helt enkelt inte funnits tid eller blivit av förrän för sex månader sedan. Samt faktumet att Bel Air är en traditionel serie när det kommer till schampo och balsam, och med det menar jag att dom löddrar som tusan och inte direkt är som de rengöringsbalsam jag vanligtvis föredrar och använder. Men å andra sidan gillar jag att ha ett traditionellt alternativ att använda för djuprengöring då och då, och till det har Bel Air fungerat absolut utmärkt!
Både schampo och balsam är krämiga och rika, med en doft av kolasnören. Sött, mjukt och ungdomligt — lite för sött för min näsa men det är som tur var inte en doft som håller i sig speciellt starkt efter att håret har torkat.
För mitt lockiga hår hjälper produkterna till att tvätta rent samtidigt som dom bevarar fukt i håret, och jag har gillat att kombinera dom med styling från Living Proof Curl, Oribe (recension på dessa kommer) eller Davines. Resultatet — skiftande beroende på val av styling för dagen — blir överlag mjuka och glansiga lockar. Kanske inte de mest hållbara, men desto mjukare än vanligt. Av detta drar jag slutsatsen att Bel Air är en fantastisk bra serie för tjockt och vågigt hår som vill ha mjukhet och lyster.
Mysiga masker
All aktiv, superladdad och pirrande hudvård aside, ibland vill jag bara ha något mysigt och omhuldande som jag vet att jag kan lita på — de gångerna, och dom är rätt många, går jag till min maskbyrå (japp) och väljer allt som oftast en av dessa tre polare. Två svenska, småskaliga och en amerikansk jätte.
När jag vill ha något verkligt rikt, mjukt och inlindande väljer jag Firming Hydra Mask från Björk & Berries. Trots att namnet antyder fukt så var jag något försiktigt inställd eftersom den till stor del är baserad på den vita leran kaolin och därmed även verkar utrensande och uppljusande. Det visade sig snabbt att jag inte behövde vara nervös för väl på huden hjälper snällisar som aloe vera, olivolja, ringblomma och squalane till att både återfukta samt lugna huden.
Oväntat nog så absorberas den även till viss del, vilket verkligen ger upplevelsen att den tillför till huden och inte bara fokuserar på att antingen rengöra eller bara skydda ytan. Till upplevelse sett är det här en tjock och krämig mask med en lätt ljusgrön nyans (much ekolyx wow), med en lätt doft av *tada* lera och inte så mycket mer än det. Som så ofta föredrar jag att applicera TJOCKT med hjälp av en pensel, och sen sitta på i cirka 20 minuter innan jag hoppar in i duschen. För det här är en av de masker som behöver lite hjälp på traven att tvättas bort, så en dusch och liten mjuk handduk är att rekommendera. Efteråt belönas jag med en lätt exfolierad, mjuk och spänstig hud med en jämn hudton.
För en, vad jag kanske inbillar mig men gud vet att vi inte ska förringa den lille placeboeffekten, mer vitamininriktad boost tar jag istället fram Multivitamin Power Recovery Masque från Dermalogica, där uppiggande lakrits och kamomill samsas med lugnande och stärkande havre och olivolja. Doftar som ett fruktfat och utvecklar sakta men säkert en klar orange ton på huden. Synd, för den här hade jag gärna sovit med på under natten men jag är lite för rädd om mina sängkläder för det. Den här masken kan masseras in lite mer än vad Björk & Berries tillåter, med en konsistens som är något tunnare men också klibbigare. Jag föredrar återigen att skölja av den med hjälp av dusch + handduk, och det jag gillar mest är hur jag upplever huden som pigg och klar efteråt.
Tyvärr ingen regelrätt fuktbomb — då skulle jag istället titta på Dermalogica Skin Hydrating Masque som jag faktiskt precis nu i veckan fick rekommenderad åt mig under en ansiktsbehandling med märket.
Den tredje kompisen är en oh så hyllad mask från nykomlingen Acasia — ett svenskt märke som uppfriskande nog struntar i allt fluff som onödigt emballage och dyra kampanjer utan enbart fokuserar på sina få men effektiva produkter (deras arkmask är nog den mest kända). Recovery Mask är allra främst en räddare i nöden för flammig, reaktiv och svidande hud (det kan min man med sin gnälliga hy skriva under på), och med sin mix av glycerin, mandelolja och feta alkoholer lägger den sig som en lugnande filt över ansiktet och dämpar svidande torrfläckar och andra utbrott.
Personligen, med normal/lätt känslig hud med största problem yttorrhet så når den tyvärr inte riktigt ända fram när det kommer till återfuktning — och det är ju inte heller det som den är inriktad på. När en mjukgörande mask består av en blandning av fukt OCH fett, som Recovery Mask gör, lämnas min hud något stram och med en längtan efter ännu mer just fuktbindande ingredienser så som hyaluronsyra. Den klarar sig alltså inte på egen hand, men passar mig istället perfekt att toppa en fuktladdad kvällsrutin med för att låsa in allt. Tunnast konsistens av trion, konsistens som kolasås och en doft som påminner om mandel men mest bara luktar kräm.
Dermalogica på toppen, Björk & Berries till höger, och Acasia i botten
Gang’s all here
Skägget ska ha sitt
Utöver att vara tålmodig och tillåta mig att rekommendera produkter till honom <3 tvångs-lägga en ansiktsmask när hans hud balanserar på bristningsgränsen pga vårvinterns torra vindar, och diskret introducera kanske ett extra steg i hans hudvårdsrutin då och då (hittills har jag lyckats få in både exfolierande pads från FAB och ett närande oljeserum) är min man intresserad av att hålla sitt mellanlånga skägg i bra kondition. Otaliga skäggoljor har testats och utvärderats (nåja) och det senaste är det den här trion som har arbetats igenom.
Bulldog Original Beard Balm (169 kr/75 ml) * — ser ut som en liten bytta med skovax men har en förvånansvärt lätt och vattnig konsistens som enligt utsago är den produkt som gör skägget allra mjukast. Innehåller stor mängd aloe vera, följt av fetare sheasmör och mandelolja. Rekommenderas av märket själv till bärare med lite längre skägg och det kan vi hålla med om.
Kiehl’s Nourishing Beard Grooming Oil (295 kr/30 ml) — vinner nog den sensoriska tävlingen pga sin härliga doft av varma, träiga noter tillsammans med eukalyptus. Snygg flaska även om pipett föredras, men det som gör att den står ut är att den utöver mjukgörare dessutom innehåller en liten mängd salicylsyra (BHA) som hjälper till att hålla den underliggande huden i bra kondition och minskar risken för både inväxta hårsäckar såväl som “skäggmjäll”.
L:a Bruket Skäggolja Lagerblad (249 kr/60 ml) — med mer eller mindre enbart plantoljor är flaskan från Varberg väldoftande och mjukgörande, men saknar det där lilla extra för att stå ut bland konkurrenterna. Personligen älskar jag doften av lagerblad men kan förstå att det blir lite mycket att ha det under näsan, som att vara förföljd av en mustig gryta kanske. Bra flaska med väl fungerande pump, och visst är det kul att ha möjligheten att välja lokalproducerat som det ändå får anses vara när man bor i Göteborg.
* markerar pressprov
Hada Labo Goku-jyun Lotion
Först en liten disclaimer; jag har inga ambitioner att fokusera på och skriva om koreansk hudvård för det finns det SÅ många andra som gör SÅ bra, men nu har jag ändå stött på ett par produkter det senaste och ja — det är kul att doppa tårna om vi säger så. Speciellt eftersom jag köpte med mig lite saker i Tokyo nyligen — närmare bestämt en essens från japanska Hada Labo.
Mycket medveten om att jag pratat öronen av er om just essenser det senaste ångar jag trots det på och fortsätter att prova mig igenom olika flaskor med återfuktande, vattenliknande produkter. Jag tycker dessutom att det är en produktgrupp som snabbt går att utvärdera om det är en bra produkt eller inte, vilket var fallet med både Caudalíe och LING. Med LING gick det så förbannat fort att förstå att Dual Moisture Emulsion var en fullkomlig home run-produkt att jag relativt snabbt bestämde mig för att pausa och spara den tills jag börjar med tillhörande serum och kräm och istället hugga in på mitt tokyoköp — däremot inte utan en viss skepsis. Skulle ett budgetalternativ kunna vara lika bra som de två tidigare stjärnorna jag provat?
Spoiler: japp.
Goky-jyun Lotion är ett tjockt vatten, fullkomligt doftlöst och så enkelt att vem som helst antagligen kan klämma in det i sin rutin. Häll ut två-tre “skak” i handflatan (hur mycket du behöver beror på hur långt ner på bröstkorgen du vill smörja, en till två räcker absolut om du bara tar ansiktet) och stryk/dabba/klappa in produkten på nytvättad hud. Jag kör allt som oftast tre upprepningar för att verkligen ladda huden med fukt som jag sedan kapslar in med serum, kräm och olja — och jäklar vad studsig och spänstig huden blir.
Bonus för gulliga instruktionsbilder
Ingredienser Water, Butylene Glycol, Glycerin, Disodium Succinate, Hydrolyzed Hyaluronic Acid, Hydroxyethycellulose, Methylparaben, PPG-10 Methyl Glucose Ether, Sodium Acetylated Hyaluronate, Sodium Hyaluronate, Succinic Acid
Konsistensen påminner lite om de vattniga serum som arkmasker är laddade med, och visst det blir en pyttelite klibbig känsla efter jag är färdig med mina lager — men jag ska ju ändå på med efterföljande produkter så det stör mig precis noll procent. Personligen älskar jag resultatet och hur enkel den är att använda, och kan inte annat än rekommendera alla som ska till Japan att köpa en flaska. Mer eller mindre varje affär, matbutik eller kiosk på hörnet har mängder med hudvård (arkmasker, essenser, krämer ja allt) och om jag kommer ihåg rätt så kostade en flaska på 170 ml cirka 150 kronor.
En av de bästa arkmaskerna jag provat
Än så länge finns det ingen svensk återförsäljare så det som gäller är att ge sig in på eBay, eller köpa på resa i Asien eller USA. Det finns även en tillhörande arkmask som är väldigt bra, och ytterligare versioner av Goku-jyun Lotion — jag köpte själv en flaska av Premium som ska testas framöver.
Gammal kärlek rostar aldrig
Man vet att man är en produkt trogen när man varit med om inte en utan två nya designer på förpackningen. Japp, det är favoriten från USA jag pratar om — Acure Sensitive Facial Wash. Eller som den nu heter; Seriously Soothing Cleansing Cream.
Förpackning anno 2014
Som ni kan läsa i min ursprungliga recension — från 2015 då vi fortfarande bodde i USA — är det här en krämig men lätt löddrande rengöring som inte stör hudens balans eller torkar ut den. Doften är nästintill obefintlig och det är helt enkelt bara En Riktigt Bra och Pålitlig Produkt, you know?
Förpackning anno 2016 och 2018
Hemma hos oss korkade vi just upp den senaste tuben i den nya designen, och utan att överdriva borde det vara tub nummer fem eller sex i ordningen. I USA hittar ni Acure i butiker som Whole Foods och Target, och som tur var finns det enkelt och billigt att klicka hem via iHerb.com — $9,99 för knappa 120 ml kostar i skrivande stund cirka 70 kronor på iHerb och frakten brukar inte vara så hemskt farlig. En av mina bästa budgetprodukter NÅGONSIN.
Som jag förstått det har innehållet inte ändrats så jag drar upp det här för den som är intresserad:
WATER/EAU, ALOE BARBADENSIS LEAF JUICE*, EUTERPE OLERACEA (ACAI) FRUIT EXTRACT*, RUBUS FRUTICOSUS FRUIT EXTRACT*, ROSA CANINA FRUIT EXTRACT*, PUNICA GRANATUM FRUIT EXTRACT*, CALENDULA OFFICINALIS FLOWER EXTRACT*, MATRICARIA RECUTITA FLOWER EXTRACT*, ASPALATHUS LINEARIS LEAF EXTRACT*, SODIUM COCOYL ISETHIONATE, DECYL GLUCOSIDE, SODIUM LAUROYL LACTYLATE, GLYCERYL STEARATE SE, HYDROXYPROPYL STARCH PHOSPHATE, COCOS NUCIFERA OIL, STEARYL DIDYDROXYPROPYLDIMONIUM OLIGOSACCAHARIDES, GLYCERYL OLEATE, GLYCERIN, PHENETHYL ALCOHOL, HYDROLYZED JOJOBA ESTERS, GLYCERYL CAPRYLATE, SCLEROTIOM GUM, GLYCEROPHOSPHOINOSITOL CHOLINE, ARGANIA SPINOSA KERNEL OIL*, ARGANIA SPINOSA CALLUS CULTURE EXTRACT, PAEONIA LACTIFLORA CELL CULTURE EXTRACT. *Organic ingredient
Team Krämskugga
På inget sätt utesluter jag vanliga ögonskuggor, but damn girl vad jag gillar krämögonskuggor. Nu använder jag inte ögonskugga mer än kanske en dag i veckan men då föredrar jag en enkel enfärgad skuggning över hela ögonlocket — och då är mina kompisar krämskuggorna fenomenala. Och trots att vissa påstår sig vara long wear så kör jag ändå alltid en primer under så att det inte ska lägga sig i veck under dagen.
Det går ju inte att säga att jag är speciellt äventyrlig när det kommer till färger, nej. Istället har jag fem nyanser av … beige? Från ljus champagne till brun, och fyra av fem med fint skimmer i sig för lyster och liv. Om jag måste välja tror jag att Tom Ford Cream Color for Eyes Platinum är min mesta favorit, en perfekt sandfärgad beige med mousseliknande konsistens i en lyxig liten bytta. Jag undviker att stoppa fingrarna i burken både för att jag vill att den ska hålla så länge som möjligt men också för att jag tycker att färgen blir finare när den appliceras skirt med en fluffig borste (som ni ser på jämförelsebilden längre ner blir den markant mörkare och drar nästan åt grönt!? när jag lägger på den med fingret).
Platinum skirt applicerad med MAC #217 Blending Brush
Den som hängt med längst är Laura Mercier Caviar Stick Eye Colour Amethyst — ni kanske kommer ihåg att jag hittade den efter ett utdraget letande — och det är onekligen oslagbart enkelt med såna här uppskruvbara pennor som både håller sig fräscha och är enkla att ta med på resa. Amethyst är som en mörkt silverskimrande lilabrun färg, snäppet mörkare än mer roséguld-liknande By Terry Ombre Blackstar Frozen Quartz. Det är dessutom en rätt markant skillnad i skimmer mellan Laura och By Terry, där Laura har mer av en lyster och Terry små små skimmerpartiklar.
Uppifrån och ner: NARS, NYX, Revlon, By Terry, Laura Mercier, Tom Ford, Make Up For Ever
På den plånboksvänliga sidan har vi burken med ljusa Praline Revlon Créme Eye Shadow* som är den tunnaste och silkigaste av dom alla men som torkar till en bergfast skugga som sitter i flera timmar utan primer. Den här finns det en stor risk för att jag kommer köpa i flera färger då den är ett solklart budgetkap och superenkel att använda. Helmatta Make Up For Ever Aqua XL Color Paint Matte Taupe (deluxe sample) sitter också den hyfsat bra och passar fint som boostande grundskugga om jag någon dag vill ha det lite mörkare och mer effektfullt, men det är något med nyansen (för kall?) som inte känns 100 % för att jag ska vilja använda den ensam.
NYX HD High Definition Eye Shadow Base* har dumt nog legat oöppnad i min sminklåda alldeles för länge men jag gav den en chans i och med påbörjande av det här inlägget och BOY om det var ett bra beslut? Jag har haft otur med budgetprimers tidigare (Lumene fungerade till exempel inte alls för mig) och bara kört på Urban Decay Primer Potion men den här… är…… lika bra? Och kostar 79 kronor. Något tunnare i konsistensen mot UDPP men annars rätt lik beige nyans som griper tag i ögonlocket och håller kvar ovanliggande ögonskugga (oavsett kräm eller puder) som en boss. Shooketh.
NARS Smudge Proof Eyeshadow Base var den jag ersatte min senaste UDPP med och den är även den lika bra. Vit till utseendet men där slutar skillnaderna. Lite onödigt av mig att ha två stycken primers igång samtidigt, speciellt med tanke på att jag som sagt sällan ens använder ögonskugga hehe men vad gör man inte för bloggandet. NARS har jag haft i ett par månader nu och den har hållit fint utan att försämras.
Jag använde inte primer under skuggorna när jag tog swatchbilden här ovanför, och när jag sedan skulle tvätta av dom med en bomullstuss dränkt i micellärvatten från Gilda var det Laura Mercier som satt absolut hårdast.
* markerar pressprov
Starskin PRO Micro-Filler Mask
Det ska sägas att jag var ytterst skeptisk när ett pressprov (av misstag) på tvåstegs-arkmasken Micro-Filler Mask från Starskin levererades tillsammans med beskrivningen
När cremekoncentratet masseras över ansiktet, rullar de vassa micropyramiderna smärtfritt över huden och skapar på ett kontrollerat sätt en mängd små punkteringar i huden
“Punktueringar”? Du menar att jag frivilligt ska vilja rispa upp huden för att sedan lägga en armask ovanpå, för att på så sätt låta återfuktande ingredienser slussas ner “djupare”? OUCH nej tack, jag tror att jag står över. Det plus en väldigt plojig förpackning där det första stegen huseras i vad som ska se ut som en injektionsspruta… nope.
Men. Nyfikenheten tog över och det i kombination med att min hy för tillfället är på bra humör och inte kändes känslig så rev jag upp förpackningen i fredags kväll. Konceptet är alltså att 1) peela huden med en kräm, för att sen 2) återfukta med en arkmask.
Krämen som kommer ut ur sprutförpackningen är tjock och kletig och faktiskt rätt snålt tilltagen. Jag vägrade att lägga den på huden rakt ut ur sprutan (där gick gränsen) utan klämde ut allt i handen och masserade sen in i ansiktet. Först var jag osäker på om det ens skulle räcka till hela ansiktet utan att behöva draaaa ut det (vilket skulle varit onödigt slitigt på huden) men när jag började massera fördelades det okej. Peelingen är extremt effektiv så det krävs de mest fjäderlika rörelserna någonsin för att inte vara onödigt rivig, men kornen är åtminstone mikroskopiska och superfina så det kändes inte som ett grovt rivjärn över huden.
Efter att jag masserat i cirka två minuter löd instruktionen att man skulle klappa försiktigt med fingertopparna för att sedan lägga på tillhörande arkmask. Här blev jag rejält förvirrad eftersom ansiktet fortfarande var fullt med peelingkorn — skulle jag sköljt av dom? Bruksanvisningen sa inget om det så jag la motvilligt på arkmasken och softade sen runt i min morgonrock i 20 minuter. Det visade sig — vilket hade kunnat varit väldigt mycket tydligare beskrivet på förpackningen — att peelingkornen var uppbyggda av en typ av hyaluronsyra som i kontakt med ingredienserna i arkmasken liksom smälte, långsamt och kontrollerat, och tillförde ytterligare fukt.
Smart! Otydligt! Kluvna känslor!
Resultatet då? Inte så pjåkigt faktiskt. Jag upplevde att huden liksom var spänstigare och fylligare än vanligt — bra inför en fest alltså, men samtidigt lite lätt klibbig känsla — mindre bra inför fest. Jag kunde inte låta bli att lägga ett tunt lager av min favoritolja från Dermalogica på toppen innan jag gick och la mig, och när jag vaknade på lördag morgon var huden i bra skick utan att för den delen WOW’a omkull mig. Slutsatsen jag drar är alltså att den är bäst att göra i samband med din rutin inför ett speciellt tillfälle (inte kvällen innan, alltså) men att vara lite försiktig med vad du lägger på huden efteråt.
Sublimalin undrade om jag tyckte den var värd att köpa, och Ja — om du inte redan har en uppsjö med produkter som tillsammans kan ge liknande resultat. Alltså, en bra exfoliering och en återfuktande ansiktsmask. 299 kronor är lite dyrt för en engångsanvändning, men om du å andra sidan har en fest eller annat och vill preppa på djupet — och inte är så bevandrad i hudvård överlag — kör på. Var försiktig bara och tänk på att peelingen är vass.
The Body Shop Banana Truly Nourishing
Det är lätt att avfärda The Body Shops Truly Nourishing Shampoo & Conditioner (100 kr st/250 ml) som produkter som ser roligare ut än vad de är. Ja, det är lätt att tro att den gula färgen beror mestadels på färgämne, att banandoften kommer från tillsatt parfym och att det inte finns överdrivet mycket riktig banan i. Och sedan lusläser man innehållsförteckningen och inser att det faktiskt finns mer banan än parfym och färgämne, och att dessa produkter är mer än en kul grej.
Jovisst, schampot har SLS som andra ingrediens efter vatten (men därefter banan!) så det här är kanske ingen kombination för dig med supertorrt hår eller känslig hårbotten. Men för mig funkar det riktigt bra. Mjukt, glansigt och volymöst hår är resultatet — och jag är såpass nöjd att jag gick och köpte en andra uppsättning. Det är en big deal för en skönhetsbloggare, ska ni veta.
Och doften då? Jodå, det luktar riktigt rejält av banan. Jag är barnsligt förtjust, men det är nog en bra idé att provlukta först. En svag doft stannar även kvar i håret efter det torkat. Jag tycker det är himla mysigt, men för en parfymanvändare kan jag tänka mig att det kan bli en mismatch.
I kombination med schampot och balsamet har jag använt inpackningen Banana Truly Nourishing Hair Mask (140 kr/240 ml) som för övrigt vann i kategorin årets hårvård i Daisy Beauty Awards 2018. Här snackar vi skumbanan och kokos och jag älskar det! Håret blir supermjukt, glansigt och känns spänstigt, utan att för den delen tynga ner. Jag har under vintern använt inpackningen vid varje hårtvätt, och jag tycker faktiskt håret har varit mindre torrt trots de låga temperaturerna.
Sammanfattningsvis är Truly Nourishing-serien riktigt bra grejer — och jag är liksom inte sugen på att prova annat.
Sex lack från SS18 OPI Lisbon
2018 är tanken att jag ska försöka använda mina nagellack lite oftare, och jag har dessutom gjort ytterligare en utrensning så att det “bara” är färger kvar som jag verkligen gillar och vill använda. Ungefär precis efter den rensningen kom våren och sommarens kollektion från OPI hem till mig och jag har arbetat mig igenom dom sedan dess.
Ärligt talat är OPI Lisbon inte en kollektion som lockar mig speciellt mycket då många av färgerna ser lite dammiga ut — plus det extremt stora WTF som uppstod när jag läste igenom pressmaterialet:
OPIs kollektion för våren/sommaren 2018 speglar en stad som rymmer hela världens nyanser. Etnisk mångfald, stilsäkert mode, klassiskt till modernt.
… men som sen frontas av inte mindre än 6 av 6 white girls? What the actual fuck, OPI eller om det nu är den svenska sidan som fuckat upp — det spelar ingen roll. Osmakligt, exkluderande och provocerande.
Av de sex första lacken ut för testning tror jag bara att det blir det sista We Seafood and Eat It som kvalar in att ta plats i min nagellackslåda. Det är en smaskig vattenmelonsfärgad rosaröd nyans med en liten touch av jelly finish (vilket tyvärr gör att hållbarheten var lite sämre än hos de andra klassiska krämlacken) som jag faktiskt inte tror att jag har något liknande av. Visst, mangofärgade Sun, Sea and Sand in My Pants är originellt men inte riktigt min färg, plus att det lätt blir strimmigt trots två lager. The jury is out on that one…
