L300 self tanning, del 2

Nu har vi båda satt igång med våra bronziga tuber, och here’s the verdict so far..

Ka:
Jag som bara en gång tidigare använt brun utan sol (bara på benen) eller aldrig solat solarium är lite rädd för fake-brännor. Det kändes ganska läskigt att applicera krämen första gången – även om den luktade gott och var lätt att smeta ut så var jag orolig för konstiga fläckar eller ränder. Efter en kvart eller så blev ansiktet jättevarmt och det kändes som en riktig solbränna. Inte obehagligt, men lite oväntat. Ska det vara så? Efter några timmar framträdde den klassiska, ganska otrevliga brun utan sol-lukten, och sambon tyckte jag luktade välling. (Precis samma kommentar som förra gången jag busade – har han rätt?) Dagen efter första smörjningen kunde jag faktiskt konstatera att jag inte precis var brun, men mindre blek. Tyvärr håller sig den där lukten i lite, även om man tvättar ansiktet noga.

Mi:
Med en mamma som alltid haft minst en tub brun utan sol från Yvés Rocher hemma kan jag klassa mig själv som relativt van buse, med främst benen i fokus. Till skillnad mot alla varianter jag under åren testat från Yvés så är den här parfymfri, och luktar faktiskt inte brun utan sol alls. Första insmörjningen gav att den var lätt att få jämn, och den kändes även skönt icke-fet, något som brun utan sol inte brukar vara. Jag upplever ingen vällingdoft-effekt what so ever, men om det beror på att jag tar på den innan jag ska sova är ju inte omöjligt. Däremot känner jag inte någon “bränna”-känsla som Ka gör, utan tycker att det låter lite märkligt.

Två dagars användning nu, och se på katten om det inte var en lite brunare Mi som vaknade upp imorse! So far so good.

2 kommentarer

Lägg till din →

Damnit, varje gång jag ska kommentera trycker jag på redigeraknappen istället 😉

Jag tror inte att denna minimala brunhet går att dokumentera med en kamera än ellen! Snart kanske..

Lämna ett svar