Tio (elva) små tomma

Postat måndag 1 maj 2017 | Inga kommentarer

Små deluxe samples av hudvård, how I love thee. Efter att varit duktig och fokuserat på att minska mitt lager här hemma — både produktutskick för test samt grejer jag lyckats samla på mig själv — hittade jag inte mindre än tio tomma provförpackningar, så varför inte göra en Tio tomma fast en gulligare variant?

Om vi börjar med Rose Face Mask från Fresh så är det en riktigt trevlig mask när huden känns irriterad och törstig — dvs perfekt efter en utekväll — eftersom den både lugnar och matar på med fukt på ett väldigt effektivt sätt. Doften är självklart fylld av rosor, men en fräsch sådan som inte blir tung eller kväljande. Konsistensen är som en mellantjock gelé och trots att det finns små spår av rosblad i använde jag den över natten ett flertal gånger. Går dessutom bra att lägga ett par lager tills huden börjar kännas mättad, låt det bara gå ett par minuter så att du märker att det mesta absorberats innan du lägger på ett till lager. En mask jag gärna skulle ha i full storlek!

Peter Thomas Roth Cucumber Gel Mask är rätt lik den från Fresh, just med avseende på resultat. Jag har skrivit lite om den tidigare men kan nöjt rapportera att jag gillar den lika mycket efter andra miniburken jag testat, och det är ett bra betyg. Här är gelén ännu lite tjockare och fylligare än Fresh — ännu skönare faktiskt. Lugnar ner rodnad hud över natten och absorberas bra även om jag lägger på två lager. Jag har inte varit så sugen på PTR som märke tidigare men den här är såpass stabil att jag kan tänka mig att prova fler produkter.

Sunday Riley Luna Sleeping Oil är den andra ”retinol light”-produkten jag testat, och här märkte jag ännu mer resultat än vad jag gjorde med krämen från REN. Luna är en blå ansiktsolja med blue tansy i (tyvärr tillsammans med lite extra färgämnen för en mer effektfull blå färg) och en någorlunda rimlig mängd av ”trans-retinoic acid ester”, allt i en blandning av avokado-, druv- och chiaolja. Jag kan för lite om retinol, retinoider och allt vad det nu finns för att gå in på detaljer, men funkar gör det. Jag började att vänja in huden med en applicering var tredje kvällsrutin, för att sen rätt fort kunna inse att JA! nu kör vi och uppade användningen till varannan kväll.

Oljan i sig själv är åt det tjockare hållet men är skön att massera in och lägger sig inte som ett lock. Två droppar på pannan, två på vardera kind och sen en på näsan och hakan var allt som behövdes, och efter en natts sömn på det blev huden mjuk, lugnad och med en väl godkänd jämnare hudton. Om den är värd sina dryga $100 för 30 ml? Kanske, men eftersom jag läst många som upplever att Luna helt plötsligt sluta ge effekt efter regelbunden användning skulle jag nöja mig med att köpa den mindre flaskan på 15 ml för att vara på den säkrare sidan. För egen del känner jag att min hy verkar komma bra överens med retinolliknande produkter så jag kommer hoppa upp ett steg och börja med Verso härnäst.

Sunday Riley Tidal Brightening Enzyme Water Cream trodde jag faktiskt inte skulle vara något speciellt, fråga mig inte varför, men efter att jag plockade fram den när jag ville ha en enkel dagkräm blev jag direkt förtjust — både av doft, konsistens och dess återfuktande kvalitéer. Låter det konstigt om jag tycker att den luktar som… maskrosor…? Jag vet inte, det är något med den som gör att jag tänker på gröna stjälkar och den saft som dom innehåller. Med två olika storlekar av hyaluronsyror är den riktigt bra på att återfukta och funkar bra både med vattniga eller oljiga serum, och vad jag verkligen gillade var hur konsistensen var som en tjock och närande kräm fast ändå med en pytteliten touch av gelé — superskön att massera in! Men hörrni, att den skulle verka uppljusande både överlag samt mer inriktat på pigmentfläckar kallar jag bullshit. Sånt får man lösa med hjälp av bra mycket mer aktiva serum än en dagkräm som råkar ha en liten mängd papayaenzym i sig.

Nu kommer vi till en av mina favoritkategorier, ansiktstvätt! Ofta en produktkategori som går att bilda sig en uppfattning om relativt fort och därför perfekta att prova på i mindre förpackningar.

Ekologiskt och småskaliga är produkterna från amerikanska Josh Rosebrook, och tvätten Complete Moisture Cleanse är inget annat än fantastisk. Jag fick mitt prov när jag handlade i en butik i USA, och det räckte till ungefär fem tvättar. Fem underbara tvättar, that is. Som en mjölk appliceras den med torra händer på torrt ansikte, masseras in och sköljs av. Allra bäst är den om du låter den sitta på i ett par minuter för att låta den verka lite extra, och jag blev helt paff över hur mjuk min hud var när jag sköljt av den. Påminner mycket om Kahina Facial Cleanser, till ett trevligare pris och enklare flaska. Den här kommer jag att köpa en fullstorlek av!

NUDE Perfect Cleanse Omega Cleansing Jelly trycks ut som en tjock salva ur tuben för att sedan övergå till en rätt tjock olja när den masseras över torrt ansikte, och som jag skrivit tidigare var det här inte någon hit för mig. För tjock och hård överlag, som visserligen löser upp smink bra men som inte är speciellt njutbart. Inget att sukta efter.

Cleansing Foam från ungerska Omorovicza är en av få löddrande ansiktstvättar jag gillat på senare år. Direkt ur tuben är tvätten ljust, ljust blå och nästan som en mousse, för att med vatten bli supermjuk och skonsamt löddrande. Tyvärr alldeles för dyr för att ett köp någonsin kommer ske, men kul att ha provat.

Sista tvätten ut är ytterligare en amerikansk kompis, nämligen Tatcha Polished Classic Rice Enzyme Powder. Det mest finmalda puder jag stött på när det kommer till hudvård (till skillnade från det här grova härket), och löddret som uppstår är inget annat än molnliknande. Fungerar bra både som en andra tvätt efter att smink tagits bort, eller en morgontvätt de dagar jag vill ha något annat än vanliga Ling eller Acure.

Andra och tredje produkten från NUDE är oljan Progenius Rescue Oil (min absoluta favoritolja) och serumet Omega Treatment Milk. Jag köpte mycket NUDE när jag bodde i USA, och bunkrade dessutom upp när märket fasades ut från Sephora och var på rea. Oljan är en ren och skär snuttefilt för min hud och totalt sett har jag gått igenom två små flaskor och en stor — med ytterligare en stor oöppnad kvar. Rätt tydligt tecken på hur mycket jag gillar den. Serumet är en väldigt trevlig historia det, lite tjockare och mjölkigare än vad jag är van vid men återfuktar på djupet och verkar lugnande överlag. Tillsammans med oljan blir huden både mjuk och glad, betydligt mer imponerande produkter än rengöringen.

Eh, jag glömde visst Belif, den elfte tomma… Jaja. The True Cream Aqua Bomb gör vad namnet antyder; återfuktar. Å det grövsta. En snäll, pålitlig och okomplicerad kompis att ha hemma och perfekt att använda när jag vill vara säker på att min hud inte ska reagera på något. Jag gillar den så mycket att jag såg till att fixa en liten bytta nummer två, och precis som med masken från PTR är det här en produkt som inte gjorde mig besviken den andra gången jag testade den. Väldigt hög köpvarning om ni är i USA!


Kl 17:42
Etiketter: Hudvård, Shopping – USA, Tio tomma

Kommentera