Sex lack från SS18 OPI Lisbon
2018 är tanken att jag ska försöka använda mina nagellack lite oftare, och jag har dessutom gjort ytterligare en utrensning så att det “bara” är färger kvar som jag verkligen gillar och vill använda. Ungefär precis efter den rensningen kom våren och sommarens kollektion från OPI hem till mig och jag har arbetat mig igenom dom sedan dess.
Ärligt talat är OPI Lisbon inte en kollektion som lockar mig speciellt mycket då många av färgerna ser lite dammiga ut — plus det extremt stora WTF som uppstod när jag läste igenom pressmaterialet:
OPIs kollektion för våren/sommaren 2018 speglar en stad som rymmer hela världens nyanser. Etnisk mångfald, stilsäkert mode, klassiskt till modernt.
… men som sen frontas av inte mindre än 6 av 6 white girls? What the actual fuck, OPI eller om det nu är den svenska sidan som fuckat upp — det spelar ingen roll. Osmakligt, exkluderande och provocerande.
Av de sex första lacken ut för testning tror jag bara att det blir det sista We Seafood and Eat It som kvalar in att ta plats i min nagellackslåda. Det är en smaskig vattenmelonsfärgad rosaröd nyans med en liten touch av jelly finish (vilket tyvärr gör att hållbarheten var lite sämre än hos de andra klassiska krämlacken) som jag faktiskt inte tror att jag har något liknande av. Visst, mangofärgade Sun, Sea and Sand in My Pants är originellt men inte riktigt min färg, plus att det lätt blir strimmigt trots två lager. The jury is out on that one…
Top 3 ur Essie Winter 2016
Det här blev ju lite komiskt inser jag nu när jag skriver det här inlägget, att mina top 3 ur vinterns kollektion från Essie är vällllldigt lika de tre jag valde ut från deras höstkollektion… Jaja, vi får tillskriva det personlig smak och säsong helt enkelt.
De tre jag valde att prova från Winter 2016 var:
- Party on a Platform — Klassiskt rött, kanske något mörkare än Essies vanligaste röda. Gled på som en dröm och satt bra i flera dagar. Tyvärr inte tillräckligt unikt för att jag ska spara det i min samling, men var glad över att bära det och sen ge vidare till en vän
- Satin Sister — Grönt med en rejäl dos blått i och med en lite ovanligare (för märket) jelly-lik krämfinish. Jättefint! På korta naglar täcker två lager bra, trots skirheten
- Go with the Flowy — Ljust grått i en neutral ton, dvs utan att dra vare sig mot blått eller beige — och ett väldigt snyggt skimmer. Gick också bra att måla med, och två lager eliminerade all eventuell randighet som ljusa lack oftast lider av
Top 3 ur Essie Kimono-over höstkollektion
Om jag lackar naglarna en gång i veckan är jag mer än nöjd just nu, eftersom både intresse och tid dalar… Men när en ny kollektion dimper ner blir jag lite mer lockad så när Essie Kimono-over kom i ett pressutskick drogs jag till ett par nyanser av de sex flaskorna och insåg att en Topp 3 kändes lagom ambitiöst snarare än att testa hela kollektionen. Så här har ni dom, de tre som jag tyckte var värdiga varsin manikyr.
- Kimono-over — Bläcklila som jag redan nämnt en gång, men som är såpass perfekt nästan-svart att det behövs visas upp i all sin glory. Extremt mycket kraft i färgen som kan täcka helt med ett lager (men jag tycker det blir mörkare, djupare och snyggare med två lager). Det här får stanna i min samling!
- Maki me Happy — I flaskan ser det här djupröda ut att ha en ganska stor dos rosa i sig vilket gjorde att jag tyckte det verkade helt unikt mot vad jag har sedan tidigare, men väl på naglarna blir det tyvärr en rätt ordinär röd. Inget fel på ett fint rubinrött lack, speciellt inte med bra pigmentering som det här, så eventuellt får det hänga kvar i samlingen…
- Now and Zen — Blekt gröngrå som salvia, och en trygg nyans som funkar i alla sammanhang. Extremt pigmenterat men även lite tjockt, två lag blev bra i vanlig ordning. Fint, men inget speciellt, så det fick gå vidare till en vän
PS: manikyrer har oftast allra störst chans att åka upp på vår Instagram pga snabbt och enkelt, så håll koll där!
Essie Gel Couture
Det är svårt att undgå hetsen som pågår i nagellacksvärlden, där alla märken som Tror Dom Är Något ska ha en serie med gellackshybrider, alltså lack som ska sitta bättre och vara extra glansiga och “lyxiga”. Tidigare har jag testkört Vinylux från CND med blandat resultat, och nu i veckan var det nyheten Essie Gel Couture som radade upp sig här hemma för en match. Att flaskorna är fula som stryk — och dessutom tar upp enormt mycket onödig plats — kan vi väl direkt enas om, men hur beter sig själva innehållet? Effektiv som en är blev det en cirkusmanikyr för att prova så många av dom så snabbt som möjligt, och här kommer domen (vänster till höger):
- Ljusrosa Couture Curator hade jag höga förhoppningar på att vara ett perfekt mjölkrosa lack, men det föll rätt hårt på sin strimmighet trots två lager — FAIL
- Barbie-rosa Signature Smile var jag tvärtom skeptisk till redan i flaskan, och ja dess skrikiga rosa med strimmiga egenskaper gjorde mig allt annat än pepp — FAIL
- Mellanrosa Stitch by Stitch verkade trist i flaskan, men vann faktiskt över mig med bra lackegenskaper och en lite ovanligt vanlig rosa nyans — SUCCESS
- Koralltonade Looks to Thrill vågade jag inte hoppas på eftersom liknande nyanser brukar vara strimmiga att måla med, men även den här överraskade med finfina egenskaper och en klockren nyans — SUCCESS
- Röda Flashed är den som både ser awesome ut i flaskan och helt jävla fantastiskt klassisk ut på nageln, och det med bästa lackegenskaperna av alla — SUCCESS så det stänker om det
3/5 väl godkända var mer än vad jag trodde, och trion tumme + pekfinger + långfinger är alltså de lack som slog sig in i min samling. Två lager på alla, utan underlack, och sedan ett lager av tillhörande Gel Couture Top Coat = glansigt som satan. Nu är det upp till bevis huruvida manikyren sitter bättre och längre än vanligt, om den gör det så kommer jag nog vara intresserad av att testa några ytterligare lack ur serien. Främst blodröda Spiked with Style pga 1) hot damn, och 2) kan inte ha för många blodröda lack.
OPI Retro Summer 2016
Det var längesedan vi visade upp en hel nagellackskollektion här på El Mika, men nu har jag faktiskt jobbat mig igenom Retro Summer från OPI som nyligen släppts här i Sverige. Tyvärr kan jag inte säga att det här var en kollektion som föll mig i smaken…
Jag gillar pasteller, men dessa nyanser var starkare än så. Jag gillar starka färger, men dessa (lyckades med) var både dammigare och plastigare än så. Jag gillar lack med bra egenskaper, men dessa höll inte riktigt tillräckligt hög standard. MEN, smaken är ju som baken så kanske det är någon av ers absoluta favoritlack?
- Flip Flops and Crop Tops — mellanrosa, fin i flaskan men på mina naglar blev den plastig och rätt skrikig
- What’s the Double Scoop — oväntat fint för att vara ljusrosa! Ett av de bättre av de sex, men tyvärr rätt svårlackat och behövde tre lager
- Sailing and Nail-ing — mellanblått, what’s not to like? Jag älskar i vanliga fall blå lack, men det var något med den här nyansen som gjorde att det skar sig. Matchade inte ens med mina blåjeans? The fuck
- I’m Getting a Tan-Gerine — som ett mellanting av persika och plåster är det här en jättefin nyans, men tyvärr inte till mina rätt rosa händer. Antagligen spot fucking on för en mörkare hudton
- Towel me About It — här händer det grejer när det gula är min favorit?! Jag lyckades till och med komma undan med två lager (ett tredje hade inte skadat men det är ingen som skärskådar mina manikyrer så värst noga ändå). Påminner mycket om & Other stories “Jaconet Daffodil“, men är ännu gulare
- SPF XXX — korall brukar ju vara ett säkert kort, men det här var för dammigt och tråkigt
Alla lack kräver minst två lager för att inte bli strimmigt eller få kala fläckar, med mörkare rosa Flip Flops and Crop Tops som är mer pigmenterat och således *kan* klara sig på ett lager. Med tunnare lager hade antagligen tre lager varit säkrats, men noone got time for that.
PS: alla manikyrer är avslutade med överlacket Essie Gel Setter som är ett riktigt bra lack <3
Miniver Wine
På temat mörkröda lack måste jag dessutom visa upp Miniver Wine från & Other stories lite mer värdigare än en ynka Instagram-bild, för ja… Det är och nosar på favoriterna där uppe i toppen! Passar dessutom perfekt mot en ruff betongbakgrund, eller hur?
Essie Shearling Darling & OPI In the Cable Car-Pool Lane
Trogna läsare av El Mika har *kanske* har lagt märke till att Dagens naglar hamnat rejält i skymundan det senaste, och ja intresset är för tillfället inte så stort. De lack jag har hemma efter alla dessa år med produktutskick, testning och gallring har resulterat i ungefär de flesta nyanser av regnbågen så det är lite svårt att lockas av ytterligare kollektioner med snarlika färger. Lackar jag då inte alls längre? Jo då, men inte lika frekvent och med lack som oftast redan visats upp här. Två av de lacken — och två av mina allra största favoriter — är mörka Essie Shearling Darling (vinter 2013) och OPI In the Cable Car-Pool Lane (San Francisco-kollektionen höst 2013). Visst är dom underbara? Och visst är dom snygga? Dom har båda sina små skillnader, men jag använder dom på ungefär samma sätt och vid liknande sinnesstämning. Alltså är det lite lugnande att veta att jag har två, och att dom med största sannolikhet inte kommer att ta slut i första taget.
Båda är mörkt rödlila, med OPI som det lite ljusare syskonet, och jag trivs oERhört bra i båda. Sofistikerat much? Dom är dessutom perfektion att måla med eftersom penslarna är breda och ger bra kontroll och båda täcker perfekt med två lager.
Essie på de två vänstra, OPI på de två högra
CND Vinylux Locket Love
When in Rome, right? När passar en guldskimrig manikyr bättre än en helg i Rom? Så tänkte jag i alla fall när jag tidigt i fredags morse tog flyget söderut. CND Vinulux Locket Love är inget glitterlack, utan mer guldigt metallicskimrande som gör att det torkar helt platt och inte äter överlack. Det var lätt att måla med, torkar “tunt” (inga tjocka lager!) och det satt bra under hela helgen — ända tills i tisdags närmare bestämt.
Mi(nt)
Det var inte igår som den största hypen med mintgröna/blå lack började direkt, snarare kring 2009 när Essie var ett av de första mer budgetvänliga märkena som släppte sin version Mint Candy Apple. Mycket lack har runnit under broarna sedan dess, men det är fortfarande en av Essies populära färger.
I samband med att jag fick ta över Blossom Dandy (Essie vårkollektion 2015) från casa El, tyckte jag det var lämpligt att jämföra det med två andra mintiga nagellack i min byrå.
- Pekfinger — Essie Blossom Dandy
- Långfinger — Essie Mint Candy Apple
- Ringfinger — Depend #245
När det kommer till pasteller har det alltid varit så att en fått acceptera att dom är svåra att måla med. Men, det verkar som något som är på väg bort, för varje pastellfärgat som släpps känns det som att formulan även blir bättre. Så är även fallet här, och nyaste Blossom Dandy är som en dröm. Mint Candy Apple och #245 är båda svåra att manövrera, främst kring nagelbandskanten samt att få hela manikyren fri från ränder.
Jag uppdaterar alltså gärna mitt innehav med snälla Blossom Dandy, även om det är små små skillnader i nyans på de tre. Jag säger som jag — och många innan mig — sagt innan, they’re not the same, they’re similar!
Essie Peach Side Babe
Det råder ingen tvekan om att sommarens Peach Side Babe är en persikosöt historia, och trots att färgen till viss del accentuerar mina ojämna naglar gillar jag det massor. Två lager, och inte mycket mer att orda om.
