R+Co Bel Air smoothing series

Postat söndag 15 april 2018 | En kommentar

På en middag med Yves Rocher för ett och ett halvt år sedan hade jag vad som mycket möjligen kan varit mitt livs värsta hårdag. Självklart, när man ska träffa andra skönhetsskribenter samt PR-människor.

Det var något i luften den septemberdagen för mitt hår lyckades vara frissigt, helt utom kontroll och med spretiga lockar på en och samma gång — med ett helhetsintryck som till viss mån chockade människor. En välvillig fråga från PR-byrån senare, och jag var uppskriven för att få hemskickat frissdämpande produkter. Hade håret inte varit i ett så extremt dåligt tillstånd hade jag kanske blivit lite förnärmad — men istället var jag tacksam och önskade inget annat än att kunna gå och tvätta håret där och då.

Produkterna som efter det kom hemskickade var Bel Air schampo och balsam från R+Co, i vad som antagligen är marknadens coolaste design. Skälet till att jag inte skriver om dessa förrän nu är inte på grund av att dom är dåliga utan enbart för att jag haft en sådan mängd med just hårprodukter att testa att det helt enkelt inte funnits tid eller blivit av förrän för sex månader sedan. Samt faktumet att Bel Air är en traditionel serie när det kommer till schampo och balsam, och med det menar jag att dom löddrar som tusan och inte direkt är som de rengöringsbalsam jag vanligtvis föredrar och använder. Men å andra sidan gillar jag att ha ett traditionellt alternativ att använda för djuprengöring då och då, och till det har Bel Air fungerat absolut utmärkt!

Både schampo och balsam är krämiga och rika, med en doft av kolasnören. Sött, mjukt och ungdomligt — lite för sött för min näsa men det är som tur var inte en doft som håller i sig speciellt starkt efter att håret har torkat.

För mitt lockiga hår hjälper produkterna till att tvätta rent samtidigt som dom bevarar fukt i håret, och jag har gillat att kombinera dom med styling från Living Proof Curl, Oribe (recension på dessa kommer) eller Davines. Resultatet — skiftande beroende på val av styling för dagen — blir överlag mjuka och glansiga lockar. Kanske inte de mest hållbara, men desto mjukare än vanligt. Av detta drar jag slutsatsen att Bel Air är en fantastisk bra serie för tjockt och vågigt hår som vill ha mjukhet och lyster.


Kl 15:22
Etiketter: Hårmojs, Produktutskick, Recension | En kommentar

Mysiga masker

Postat onsdag 11 april 2018 | 3 kommentarer

All aktiv, superladdad och pirrande hudvård aside, ibland vill jag bara ha något mysigt och omhuldande som jag vet att jag kan lita på — de gångerna, och dom är rätt många, går jag till min maskbyrå (japp) och väljer allt som oftast en av dessa tre polare. Två svenska, småskaliga och en amerikansk jätte.

När jag vill ha något verkligt rikt, mjukt och inlindande väljer jag Firming Hydra Mask från Björk & Berries. Trots att namnet antyder fukt så var jag något försiktigt inställd eftersom den till stor del är baserad på den vita leran kaolin och därmed även verkar utrensande och uppljusande. Det visade sig snabbt att jag inte behövde vara nervös för väl på huden hjälper snällisar som aloe vera, olivolja, ringblomma och squalane till att både återfukta samt lugna huden.

Oväntat nog så absorberas den även till viss del, vilket verkligen ger upplevelsen att den tillför till huden och inte bara fokuserar på att antingen rengöra eller bara skydda ytan. Till upplevelse sett är det här en tjock och krämig mask med en lätt ljusgrön nyans (much ekolyx wow), med en lätt doft av *tada* lera och inte så mycket mer än det. Som så ofta föredrar jag att applicera TJOCKT med hjälp av en pensel, och sen sitta på i cirka 20 minuter innan jag hoppar in i duschen. För det här är en av de masker som behöver lite hjälp på traven att tvättas bort, så en dusch och liten mjuk handduk är att rekommendera. Efteråt belönas jag med en lätt exfolierad, mjuk och spänstig hud med en jämn hudton.

För en, vad jag kanske inbillar mig men gud vet att vi inte ska förringa den lille placeboeffekten, mer vitamininriktad boost tar jag istället fram Multivitamin Power Recovery Masque från Dermalogica, där uppiggande lakrits och kamomill samsas med lugnande och stärkande havre och olivolja. Doftar som ett fruktfat och utvecklar sakta men säkert en klar orange ton på huden. Synd, för den här hade jag gärna sovit med på under natten men jag är lite för rädd om mina sängkläder för det. Den här masken kan masseras in lite mer än vad Björk & Berries tillåter, med en konsistens som är något tunnare men också klibbigare. Jag föredrar återigen att skölja av den med hjälp av dusch + handduk, och det jag gillar mest är hur jag upplever huden som pigg och klar efteråt.

Tyvärr ingen regelrätt fuktbomb — då skulle jag istället titta på Dermalogica Skin Hydrating Masque som jag faktiskt precis nu i veckan fick rekommenderad åt mig under en ansiktsbehandling med märket.

Den tredje kompisen är en oh så hyllad mask från nykomlingen Acasia — ett svenskt märke som uppfriskande nog struntar i allt fluff som onödigt emballage och dyra kampanjer utan enbart fokuserar på sina få men effektiva produkter (deras arkmask är nog den mest kända). Recovery Mask är allra främst en räddare i nöden för flammig, reaktiv och svidande hud (det kan min man med sin gnälliga hy skriva under på), och med sin mix av glycerin, mandelolja och feta alkoholer lägger den sig som en lugnande filt över ansiktet och dämpar svidande torrfläckar och andra utbrott.

Personligen, med normal/lätt känslig hud med största problem yttorrhet så når den tyvärr inte riktigt ända fram när det kommer till återfuktning — och det är ju inte heller det som den är inriktad på. När en mjukgörande mask består av en blandning av fukt OCH fett, som Recovery Mask gör, lämnas min hud något stram och med en längtan efter ännu mer just fuktbindande ingredienser så som hyaluronsyra. Den klarar sig alltså inte på egen hand, men passar mig istället perfekt att toppa en fuktladdad kvällsrutin med för att låsa in allt. Tunnast konsistens av trion, konsistens som kolasås och en doft som påminner om mandel men mest bara luktar kräm.

Dermalogica på toppen, Björk & Berries till höger, och Acasia i botten

Gang’s all here


Skägget ska ha sitt

Postat lördag 7 april 2018 | Inga kommentarer

Utöver att vara tålmodig och tillåta mig att rekommendera produkter till honom <3 tvångs-lägga en ansiktsmask när hans hud balanserar på bristningsgränsen pga vårvinterns torra vindar, och diskret introducera kanske ett extra steg i hans hudvårdsrutin då och då (hittills har jag lyckats få in både exfolierande pads från FAB och ett närande oljeserum) är min man intresserad av att hålla sitt mellanlånga skägg i bra kondition. Otaliga skäggoljor har testats och utvärderats (nåja) och det senaste är det den här trion som har arbetats igenom.

Bulldog Original Beard Balm (169 kr/75 ml) * — ser ut som en liten bytta med skovax men har en förvånansvärt lätt och vattnig konsistens som enligt utsago är den produkt som gör skägget allra mjukast. Innehåller stor mängd aloe vera, följt av fetare sheasmör och mandelolja. Rekommenderas av märket själv till bärare med lite längre skägg och det kan vi hålla med om.

Kiehl’s Nourishing Beard Grooming Oil (295 kr/30 ml) — vinner nog den sensoriska tävlingen pga sin härliga doft av varma, träiga noter tillsammans med eukalyptus. Snygg flaska även om pipett föredras, men det som gör att den står ut är att den utöver mjukgörare dessutom innehåller en liten mängd salicylsyra (BHA) som hjälper till att hålla den underliggande huden i bra kondition och minskar risken för både inväxta hårsäckar såväl som “skäggmjäll”.

L:a Bruket Skäggolja Lagerblad (249 kr/60 ml) — med mer eller mindre enbart plantoljor är flaskan från Varberg väldoftande och mjukgörande, men saknar det där lilla extra för att stå ut bland konkurrenterna. Personligen älskar jag doften av lagerblad men kan förstå att det blir lite mycket att ha det under näsan, som att vara förföljd av en mustig gryta kanske. Bra flaska med väl fungerande pump, och visst är det kul att ha möjligheten att välja lokalproducerat som det ändå får anses vara när man bor i Göteborg.

* markerar pressprov


Starskin PRO Micro-Filler Mask

Postat lördag 24 mars 2018 | Inga kommentarer

Det ska sägas att jag var ytterst skeptisk när ett pressprov (av misstag) på tvåstegs-arkmasken Micro-Filler Mask från Starskin levererades tillsammans med beskrivningen

När cremekoncentratet masseras över ansiktet, rullar de vassa micropyramiderna smärtfritt över huden och skapar på ett kontrollerat sätt en mängd små punkteringar i huden

“Punktueringar”? Du menar att jag frivilligt ska vilja rispa upp huden för att sedan lägga en armask ovanpå, för att på så sätt låta återfuktande ingredienser slussas ner “djupare”? OUCH nej tack, jag tror att jag står över. Det plus en väldigt plojig förpackning där det första stegen huseras i vad som ska se ut som en injektionsspruta… nope.

Men. Nyfikenheten tog över och det i kombination med att min hy för tillfället är på bra humör och inte kändes känslig så rev jag upp förpackningen i fredags kväll. Konceptet är alltså att 1) peela huden med en kräm, för att sen 2) återfukta med en arkmask.

Krämen som kommer ut ur sprutförpackningen är tjock och kletig och faktiskt rätt snålt tilltagen. Jag vägrade att lägga den på huden rakt ut ur sprutan (där gick gränsen) utan klämde ut allt i handen och masserade sen in i ansiktet. Först var jag osäker på om det ens skulle räcka till hela ansiktet utan att behöva draaaa ut det (vilket skulle varit onödigt slitigt på huden) men när jag började massera fördelades det okej. Peelingen är extremt effektiv så det krävs de mest fjäderlika rörelserna någonsin för att inte vara onödigt rivig, men kornen är åtminstone mikroskopiska och superfina så det kändes inte som ett grovt rivjärn över huden.

Efter att jag masserat i cirka två minuter löd instruktionen att man skulle klappa försiktigt med fingertopparna för att sedan lägga på tillhörande arkmask. Här blev jag rejält förvirrad eftersom ansiktet fortfarande var fullt med peelingkorn — skulle jag sköljt av dom? Bruksanvisningen sa inget om det så jag la motvilligt på arkmasken och softade sen runt i min morgonrock i 20 minuter. Det visade sig — vilket hade kunnat varit väldigt mycket tydligare beskrivet på förpackningen — att peelingkornen var uppbyggda av en typ av hyaluronsyra som i kontakt med ingredienserna i arkmasken liksom smälte, långsamt och kontrollerat, och tillförde ytterligare fukt.

Smart! Otydligt! Kluvna känslor!

Resultatet då? Inte så pjåkigt faktiskt. Jag upplevde att huden liksom var spänstigare och fylligare än vanligt — bra inför en fest alltså, men samtidigt lite lätt klibbig känsla — mindre bra inför fest. Jag kunde inte låta bli att lägga ett tunt lager av min favoritolja från Dermalogica på toppen innan jag gick och la mig, och när jag vaknade på lördag morgon var huden i bra skick utan att för den delen WOW’a omkull mig. Slutsatsen jag drar är alltså att den är bäst att göra i samband med din rutin inför ett speciellt tillfälle (inte kvällen innan, alltså) men att vara lite försiktig med vad du lägger på huden efteråt.

Sublimalin undrade om jag tyckte den var värd att köpa, och Ja — om du inte redan har en uppsjö med produkter som tillsammans kan ge liknande resultat. Alltså, en bra exfoliering och en återfuktande ansiktsmask. 299 kronor är lite dyrt för en engångsanvändning, men om du å andra sidan har en fest eller annat och vill preppa på djupet — och inte är så bevandrad i hudvård överlag — kör på. Var försiktig bara och tänk på att peelingen är vass.


The Body Shop Banana Truly Nourishing

Postat onsdag 21 mars 2018 | Inga kommentarer

Det är lätt att avfärda The Body Shops Truly Nourishing Shampoo & Conditioner (100 kr st/250 ml) som produkter som ser roligare ut än vad de är. Ja, det är lätt att tro att den gula färgen beror mestadels på färgämne, att banandoften kommer från tillsatt parfym och att det inte finns överdrivet mycket riktig banan i. Och sedan lusläser man innehållsförteckningen och inser att det faktiskt finns mer banan än parfym och färgämne, och att dessa produkter är mer än en kul grej.

Jovisst, schampot har SLS som andra ingrediens efter vatten (men därefter banan!) så det här är kanske ingen kombination för dig med supertorrt hår eller känslig hårbotten. Men för mig funkar det riktigt bra. Mjukt, glansigt och volymöst hår är resultatet — och jag är såpass nöjd att jag gick och köpte en andra uppsättning. Det är en big deal för en skönhetsbloggare, ska ni veta.

Och doften då? Jodå, det luktar riktigt rejält av banan. Jag är barnsligt förtjust, men det är nog en bra idé att provlukta först. En svag doft stannar även kvar i håret efter det torkat. Jag tycker det är himla mysigt, men för en parfymanvändare kan jag tänka mig att det kan bli en mismatch.

I kombination med schampot och balsamet har jag använt inpackningen Banana Truly Nourishing Hair Mask (140 kr/240 ml) som för övrigt vann i kategorin årets hårvård i Daisy Beauty Awards 2018. Här snackar vi skumbanan och kokos och jag älskar det! Håret blir supermjukt, glansigt och känns spänstigt, utan att för den delen tynga ner. Jag har under vintern använt inpackningen vid varje hårtvätt, och jag tycker faktiskt håret har varit mindre torrt trots de låga temperaturerna.

Sammanfattningsvis är Truly Nourishing-serien riktigt bra grejer — och jag är liksom inte sugen på att prova annat.


Sex lack från SS18 OPI Lisbon

Postat tisdag 20 mars 2018 | Inga kommentarer

2018 är tanken att jag ska försöka använda mina nagellack lite oftare, och jag har dessutom gjort ytterligare en utrensning så att det “bara” är färger kvar som jag verkligen gillar och vill använda. Ungefär precis efter den rensningen kom våren och sommarens kollektion från OPI hem till mig och jag har arbetat mig igenom dom sedan dess.

Ärligt talat är OPI Lisbon inte en kollektion som lockar mig speciellt mycket då många av färgerna ser lite dammiga ut — plus det extremt stora WTF som uppstod när jag läste igenom pressmaterialet:

OPIs kollektion för våren/sommaren 2018 speglar en stad som rymmer hela världens nyanser. Etnisk mångfald, stilsäkert mode, klassiskt till modernt.

… men som sen frontas av inte mindre än 6 av 6 white girls? What the actual fuck, OPI eller om det nu är den svenska sidan som fuckat upp — det spelar ingen roll. Osmakligt, exkluderande och provocerande.

Av de sex första lacken ut för testning tror jag bara att det blir det sista We Seafood and Eat It som kvalar in att ta plats i min nagellackslåda. Det är en smaskig vattenmelonsfärgad rosaröd nyans med en liten touch av jelly finish (vilket tyvärr gör att hållbarheten var lite sämre än hos de andra klassiska krämlacken) som jag faktiskt inte tror att jag har något liknande av. Visst, mangofärgade Sun, Sea and Sand in My Pants är originellt men inte riktigt min färg, plus att det lätt blir strimmigt trots två lager. The jury is out on that one…


Kerstin Florian Brightening Concealer

Postat tisdag 13 mars 2018 | Inga kommentarer

Det senaste har det varit mycket som jag testat som varit riktigt, RIKTIGT bra och det är roligt att vara inne i en sån fas. Det blir både kul att testa mer och skriva om det — en go win win situation. En av dessa fullträffar står doldisen och spa-märket Kerstin Florian för, ett märke som jag knappt vet någonting om men som vi fick klämma lite på under DB Expo tidigare i år.

Kerstin har utökat sitt produktutbud med ytterst få sminkprodukter däribland Brightening Concealer (295 kr/10 ml) som jag har testat i den ljusaste nyansen (Ivory). Det ska sägas redan här att Brightening Concealer — och även relaterade CC Crème och Skin Renewing Foundation — alla lider stort i sitt nyansutbud. Concealern finns i ynka tre ljusa toner och alla med någon hudton annan än Ms. Piggy (dvs mig) får gå hem tomhänta och bortglömda. Det vore skrattretande om det inte vore så jävla exkluderande, provocerande och rakt ut oacceptabelt.

Men, jag kan tyvärr inte bortse hur jävla grym Brightening Concealer är (för mig och min ljusa nuna) och tror att det ändå är av intresse för ett par av er som läser att få veta detta. Storheten i Brightening Concealer är hur den helt magiskt smälter in i huden och jämnar ut hudtonen på ett kick. När jag, som nu, har bra huddagar känner jag inte lika mycket för att täcka hela ansiktet med foundation utan istället punktmarkera enbart rodnader och lätt flammig hud med en concealer. Jag har försökt att använda Glossier Stretch till detta syfte men den lyckas inte på långa vägar att vara lika fin på som Kerstin.

Jag använder en klick stor som… en halv ärta? lol och använder handryggen som palett. Sen plockar jag upp oh så lite produkt i taget med min favoritborste för concealer från Bobbi Brown och borstar in över kinder, tinning, haka, näsvingar och ovanför ögonbrynen. Där jag vill ha en jämnare hudton och extra lyster helt enkelt. Produkten smälter in och blandas fint på studs och det är ren och skär sminklycka för en latmask! Hållbarheten har jag heller inget att klaga över, och all in all är det enbart nyansutbudet och prislappen som är negativt — speciellt eftersom den bara innehåller 10 ml.

Luminizing CC Crème (Natural Beige) vs. Brightening Concealer (Ivory)

Om jag ska använda tre ord för att beskriva den skulle det vara Krämig, Korrigerande, och Lystergivande. Ni kan däremot hålla er borta från märkets CC-kräm då den är en fet och silikonig historia som mest glider omkring i ansiktet.


LING Dual Moisture Emulsion

Postat lördag 10 mars 2018 | En kommentar

Nu kommer jag tyvärr att göra det elakaste man kan göra när det kommer till hudvårdstips — ge ett på en produkt som inte (längre) går att köpa i Sverige. Till mitt försvar fanns det en återförsäljare när jag fick hem den här som pressprov förra sommaren. Nu måste man antingen bege sig till USA eller hitta en salong i vårt lilla grannland Danmark (ett litet urval går också att hitta på Cult Beauty, tyvärr inte denna).

Dual Moisture Emulsion ($68/120 ml) ska vara en av märket LINGS absoluta storsäljare, och om vi spolar tillbaka bandet lite så kanske vi kan komma ihåg att jag gick igenom en drös LING förra året och hittade både måsten och missar. Min absoluta favorit är märkets rengöring men jag har nu hittat min andra stora favorit som gör att dom är två stycken som trängs uppe på förstaplatsen 🏆

Som jag väldigt nyligen nämnt är det fuktbindande och återfuktande produkter som krävs och fungerar allra bäst för min hud nu i vintertid. Ling Chan, grundare av LING, håller med och säger så här:

Hydration is the most crucial step in any skin care regimen. If you receive proper hydration your skin will feel more comfortable and it will prevent most skin mishaps from ever occurring. One of the most common skincare mistakes is applying a cream or lotion moisturizer without a hydrator. It is like eating food without water.

För min del var det (förlåt för att jag tjatar) Caudalíe Vinoperfect Concentrated Brightening Essence som såg till att jag fick den där extra fuktkicken som är svår att få till med kräm och serum så när den väl tog slut blev jag lätt nervös. Jag hade en backup av min gamla Clinique-favorit, den första essensen jag testade — men tyvärr får jag säga att den inte kunde mäta sig med Caudalíe och jag kände bara efter en dag hur ansiktet började bli irriterat och reaktivt igen. Precis innan jag snorde på mig gympadojorna för att i panik springa till Sephora för att se om dom hade en flaska Caudalíe slog det mig att jag även hade ett alternativ från LING väntandes, så jag öppnade den istället och efter det har jag inte ägnat en tanke åt Sephora.

En av de största skillnaderna mellan LING och andra essenser/återfuktande ansiktsvatten jag använt är att Dual Moisture Emulsion — just som namnet hintar om — innehåller både fukt och fett. GE-NI-ALT! Fukten kommer bland annat från glycerin och hyaluronsyra i olika molekylära former, och fettet kommer från beloved squalane. Som vi vet blandar sig inte olja och vatten så det är viktigt att skaka flaskan innan användning, och sedan skaka ut ett par droppar i handflatan för att slutligen applicera med händerna. Det märks direkt på huden att det är lite olja i då känslan blir silkigare än vanligt men det blir absolut inte oljigt och jag har inga problem med att mata på med ett par lager i sedvanlig stil.

Efter ett par lager med Dual Moisture Emulsion fortsätter jag med min vinterrutin som vanligt, det vill säga ögonkräm > ev. serum > fuktkräm och olja. Om jag dessutom lägger på efterföljande produkter när huden fortfarande är lite fuktig från essensen sjunker allting in snabbare och mer effektivt.

En ytterligare recension, från ungefär prick ett år sedan, hittar ni hos Omg Bart. Det var efter att jag läst den som det gick upp ett ljus för mig att jag faktiskt hade en flaska hemma… 🤦🏼‍♀️ Skit samma och tur var väl det, för det här var omedelbar kärlek. Flaskan — tung i glas och något otympligt — rymmer blott 120 ml så jag är redan nu hjärtekrossad för när den kommer ta slut. Dyr och svåråtkomlig, men ack så underbar.


Tebiskin Sooth Clean

Postat måndag 5 mars 2018 | Inga kommentarer

Det är spännande men även lite stressframkallande när det skickas hem press- och produktprov utan förvarning (#lyxproblem) — men speciellt intressant kan det vara när det handlar om produkter och märken som man aldrig ens hört talas om innan. Så var det när ett paket med hudvård från italienska Tebiskin helt plötsligt uppenbarade sig för ett par månader sedan. Förutom att förpackningarna ser ut som något från ett vetenskapligt konvent verkar det vara ett märke som är mer eller mindre omöjligt att hitta speciellt mycket information om på nätet, samt tyvärr endast säljs på utvalda salonger och kliniker runt om i Sverige (i Göteborg kan ni hitta det bland annat hos Mecka på Kungshöjd).

Tebiskin Sooth Skin (415 kr/200 ml) beskrivs på ytterförpackningen vara en Gentle cleanser with soothing action, det vill säga en typ av rengöring som jag för tillfället är extra förtjust att använda på morgonen. Döm då min förvåning när det visade sig vara en gel och inte — som jag trodde — en krämig, mjölkig konsistens? Jag blev direkt lite missnöjd och avfärdade den som löddrande och därmed uttorkande men gav den ändå en chans en morgon och ersatte min dåvarande morgontvätt från Biologique Recherche med Sooth Skin. Tur var väl det för den visade sig vara precis motsatsen till vad jag förväntade mig av en gel; den är nämligen tunn och har tillräckligt hög viskositet för att enkelt gå att använda på torr hud — något jag föredrar på morgonen eftersom jag inte gillar att skölja ansiktet med allt för mycket vatten då det har en tendens till att torka ut huden. Motsägelsefullt eller hur.

Jag tar ett pump, det vill säga en klick stor som en femkrona, och masserar alltså in direkt på torr hud det första jag gör på morgonen. Tillsätter lite vatten efter en stund för att lösa upp, och masserar lite till. Efter det sköjs produkten lätt av med vatten och kvar är en väl men skonsamt rengjord hud som är redo för efterföljande steg. Sooth Skin säger sig lugna och motverka irritatationer — speciellt utformad att användas efter mer avancerade hudvårdsbehandlingar — och det kan jag absolut säga att den gör. Nu är det ju typ omöjligt att tvätta ansiktet på något sätt utan att irritera det minsta, antingen är det vattnet eller produkten eller det mekaniska i att röra och torka ansiktet, men jag upplever min hud som väldigt icke-reaktiv efter att jag försiktigt rengjort med Tebiskin.

Sooth Skin är helt parfym- och doftfri något jag uppskattar, nu på vintern speciellt, och är så enkel i sitt utförande att det är svårt att gå fel. Jag gillar att den känns som en apoteketprodukt fast mer high-tech om ni fattar? Ingredienslistan kan ni med lite kisande se nedanför:

Nej det gick ju inte, så här kommer den istället:

Water, Capryl/Capramidopropyl Betaine, PEG-7 Glycerol Cocoate, Dimethyl Sulfone, Polyacrylate Crosspolymer-6, Glycerin, Propylene Glycol, Sodium Chloride, Caprylyl Glycol, Caprylhydroxamic acid, Sodium Hydroxide


20-something ögonkräm vs. 30-something

Postat söndag 25 februari 2018 | Inga kommentarer

Att jag gillar ögonkräm förvånar antagligen ingen av våra läsare eftersom jag generellt älskar att testa, använda och utvärdera det mesta när det kommer till hudvård. Om jag kommer ihåg rätt så tror jag det var en från Gilda som först fick mig att börja använda en dedikerad kräm till ögonområdet, och sedan dess har jag arbetat mig igenom märken som Filorga, Kiehl’s, Elizabeth Arden Pro och mer än två flaskor av klassikern från Verso. <– OBS alla dessa länkar till goa recensioner! In och utnyttja vårt arkiv!

The Body Shop har nyligen utökat sitt Drops of Youth-sortiment och det med bland annat Youth Bouncy Eye Mask (295 kr/20 ml) — en geléig produkt som kan användas både som en vanlig ögonkräm men även som en extra fuktgivande ögonmask om du lägger ett tjockare lager. Bouncy Eye Mask fokuserar nästan enbart på fukt, och det med hjälp av glycerin. Resten av ingredienserna är, tyvärr, sådana som inte tillför så mycket och dessutom alkohol (används som konserveringsmedel men verkar tyvärr ofta uttorkande) och parfym. Jag gav den ett par användningar och tycker absolut att den är svalkande och skön att klappa in och att den har en konsistens som verkligen passar en ögonkräm — här ges svalkan och fukten snabbt och enkelt utan att du riskerar att huden dras i när du applicerar.

Inte en revolutionerande produkt, och jag tror till exempel att TBS klassiska ögonkräm med fläder kan vara ett bra alternativ om man är känslig för doft. Förresten, undrar hur länge dom haft den i sitt sortiment, jag tror att jag kan komma ihåg att jag såg den redan på tidigt 90-tal?

Men, ibland behöver man inte en revolutionerande produkt — speciellt inte om man är i sina tidiga 20 somethings och bara ha något uppfriskande plus är sugen på att testa runt och experimentera lite. Om så är fallet tycker jag verkligen att TBS är ett bra alternativ att utforska.

Ole Henriksen är för tillfället hetare än hetast och alla ~Skin Care Influencers~ värda namnet pratar om “the Ole glow”. Hela produktutbudet har slimmats ner och fått nya kostymer plus att en och annan helt ny produkt också har smugits in. Ögonkrämen Banana Bright Eye Crème (495 kr/15 ml) är en sådan — och här drar jag direkt en skiljelinje mellan 20 somethings och 30 somethings enbart baserat på att Banana Bright är krämigare och mer mjukgörande; något vi 30+ antagligen alla kan uppskatta då och då. För krämigheten står huvudingredienserna shea och jojoba men sen har jag svårt att tyda resten av ingredienslistan. Den påstås hur som helst innehålla både vitamin C samt kollagenstimulerande ingredienser för att ljusa upp samt fylla ut små, fina linjer.

Det som gör att Banana Bright hypas så enormt online just nu är att den även innehåller en touch ljusreflekterande samt neutraliserande (gula) pigment och genom det levererar en snygg och hälsosam lyster samt en bra bas för efterföljande smink. Jag tycker absolut att den ger ett bra glow men det ska även tillskrivas shea och jojoban eftersom en krämig och mjukgörande produkt typ alltid kommer att ge en viss lyster. Jag gillar den effekt jag får Banana Bright och använder den dagtid men lämnar kvällrutinen åt mer hårt arbetande Verso (om du däremot vill ha allt i en och samma ögonkräm skulle jag istället rekommendera Elizabeth Arden pga den känns som att den är ytterligare effektiv i långa loppet samt ger en helt okej lyster bara genom sin krämighet).

Tydligen har jag blivit en sån person som använder spatel till min ögonkräm när den kommer i burk 🙄 kanske även det ett beteende som kommer med åldern heh? En klick stor som ett riskorn är tillräckligt för båda ögonen och det är en skön kräm att försiktigt massera in eftersom den är så mjuk och har bra glid i sig. Rekommendationen är att applicera både under samt på ögonlocket eftersom tanken är att eventuell rodnad ska neutraliseras, däremot undviker jag att få den allt för högt upp mot ögonbrynen då jag har lätt för tilltäpptheter där. Som med en riktigt bra ögonkräm får du ett uppljusande lyft av den mjukgörande effekten plus här en extra boost lyster och glans tack vare pigmenteringen, och concealer glider på som en dröm efteråt utan att dess hållbarhet påverkas.

Här syns lystern och krämigheten rätt bra

Och ni som undrar, ja den doftar faktiskt lätt av banan. Skumbanan.