EMK <3 ML

Postat lördag 12 augusti 2017 | 4 kommentarer

Om det är någon som undrar exakt HUR lyxig och omtänksam paketeringen från May Lindstrom är kan vi bjuda på lite unboxing-porr från när både Ka och Mi brände loss tack vare ett generöst (men fortfarande svindyrt) gift with purchase erbjudande för en månad sen:

Tight packat, ingen plats för onödigt huller om buller-under transport, och en tung sammetspåse för småprover. Handskrivet brev för extra touch, men det puttades snabbt åt sidan för att se WHAT’S IN THE BOX?!

Om vi, som aldrig brukar spara på kartonger eller ytterförpackningar, denna gången sparar och till och med låter vissa av burkarna bo i sina lådor? Svar ja.


May Lindstrom The Honey Mud

Postat onsdag 14 juni 2017 | Inga kommentarer

Om jag säger att jag inte är en superstor ansiktsmaskare i vanliga fall, men att jag kört regelbundet en eller två gånger i veckan sedan jag köpte The Honey Mud kanske ni förstår att det är en mask utöver vad jag tidigare testat? Och då är det inte ens den efterättsliknande doften av vanilj, kakao och gud vet vad som lockar mig (men som verkar vara da shit för de flesta andra fans som hävdar att dom vill äta upp den) utan enbart hur den känns på och vilka resultat den ger. Men let’s back up.

The Honey Mud beskrivs som en ansiktstvätt som går att använda som ansiktsmask, jag skulle däremot säga att det är tvärtom. Den är baserad på honung, vit lera och olja från bland annat makadamianöt och kakao — och är en såpass tjock och kletig historia att det bara är att glömma att använda den med fingrarna, här är det pensel som gäller.

Det som är kul med May Lindstroms alla produkter är hur bra dom lirar tillsammans, och hur dom uppmuntrar till att experimentera fram den bästa kombon för just min hud. The Honey Mud går till exempel utmärkt att blanda med nästintill alla andra produkter i serien, allra bäst funkar den som en bindare och skonsam buffer till hennes mer potenta exfoliatorer/rengöringar som är baserade på kryddor och leror. Hittills har jag provat dessa kombinationer:

  • Med The Problem Solver (”warming correcting mask”), knappa två teskedar The Honey Mud uppvispat i en skål och toppat med lite TPS strösslat ovanpå och sedan applicerat med pensel på torrt ansikte. Det här blir tjockt, tjockt men även rikt, rikt. Om du råkar röra vid ansiktet är det nästan att fingrarna fastnar, så kletig är The Honey Mud i sig själv. Jag har låtit masken sitta på uppemot en timme och sedan dessutom haft på den i duschen och inte sköljt bort förrän det sista jag gjort — för att låta ångan göra sitt (vad betyder egentligen det här? Jag vet inte men May säger det och jag sväljer det med hull och hår). Det här är min favoritkombo och det är helt sanslöst hur KLAR min hud blir efter en sån här timme. Det är just ”klar” som beskriver resultatet bäst; det är som att hela ansiktet fått en uppljusad lyster och dessutom är extremt rengjort. The Honey Mud dämpar dessutom styrkan i TPS och mitt känsliga ansikte klarar sig undan reaktion.
  • På liknande sätt med The Clean Dirt (”brightening exfoliant treatment”) men med ett par droppar vatten tillsatt. Vattnet hjälper till att aktivera TCD samtidigt som det gör mixen lite tunnare dvs enklare att hantera, och drygar ut framför allt The Honey Mud. Den här kombinationen pirrar lite mer på huden än vad The Problem Solver gör, och jag vågar inte ha på den riktigt lika länge. Resultatet är däremot snarlikt, med klar och mjuk hud som är mottaglig för serum och kräm/olja.
  • Som en ansiktstvätt på morgonen behöver man först fukta ansiktet lätt för att ens kunna rubba produkten utan att dra och slita i huden, men med ett blött ansikte och fuktiga händer blir det rena rama halkan. Faktiskt lite för mycket och det är lätt att det mesta rinner mellan fingrarna. Nej, att använda The Honey Mud som ansiktstvätt är lite väl onödigt om ni frågar mig, det här är en produkt jag vill ha på huden längre än ett par sekunder.

Efter att använt The Honey Mud någorlunda regelbundet har jag redan kommit ner halvvägs i min burk, och även om det är dyrt och tråkigt på sitt sätt känns det faktiskt bra att ha något som jag tar SLUT på samtidigt som jag inte behöver oroa mig för att formulan ska passera sitt bäst före-datum. Jag föredrar absolut att använda THM som en mask och då under en längre period för att verkligen mysa till det, och man behöver verkligen inte någon av The Problem Solver eller The Clean Dirt — den är allra bäst för sig själv. Låt den sitta på så länge du vill, börja sen med att försiktigt lösa upp den med våta fingrar, skölj av så mycket du kan och avsluta sen med en våt liten handduk för att få bort alla rester. Att dessutom följa upp med The Youth Dew och/eller Blue Cocoon är som en fullskalig spaupplevelse. Bliss! Mer om det framöver.

Om det är en produkt jag rekommenderar att testa från May är det nog faktiskt The Honey Mud, just för att den går att använda på fler än ett sätt samt är såpass snäll — för trots att May och hennes team påstår att alla produkter inklusive de kryddstarka pulvren ska passa känslig och uppblossande hud håller jag inte med till 100 %. Kryddor, leror och essentiella oljor har alla potential att irritera och störa din hud (som allt starkt parfymerat kan, oavsett från naturen eller ihopsatt i ett labb). Mycket av det goda kan alltså bli för mycket och jag skulle rekommendera en normal till känslig hud att gå lugnt fram och inte kör all in May direkt.

Och för att avsluta; det här är en mysig och effektiv mask om du har pengarna, men absolut inget du Måste Ha. För det är rätt sinnes att lägga $90 på en ansiktsmask.


Kjaer Weis Desired Glow

Postat lördag 3 juni 2017 | Inga kommentarer

Det hör verkligen inte till vanligheterna att jag shoppar smink, men nu var det dags när jag var i USA senast: ett styck krämrouge Desired Glow i refillform, från ekologiska danskan Kjaer Weis. Jag har gjort slut på mitt förra i nyansen Blossom, och gillade både det och märkets foundation starkt, så det kändes som ett givet köp med tanke på hållbarhet samt smarthet i förpackning.

Poppa ut den gamla pannan och i med en ny, fräsch som hålls fast med magnet. Jag håller fortfarande kvar vid den fina, röda ytterförpackningen — både för att förvara den tunga dosan när jag inte har något rouge i den alls, och för att den är så påkostad och lyxig.

Jag hade egentligen tänkt att köpa nyansen Sun Touched som är pyttelite mer korallig än roströd, men blev — som alltid — övertalad av butiksbiträdet att den här var bättre för mig. Jag fick båda två nyanserna sminkade på varsin kind och valde själv Desired Glow så jag ska inte skylla ifrån mig, och är ju trots allt väldigt nöjd ändå. Men NÄSTA gång, då jävlar blir det Sun Touched lol.

Återvunnen kartong och minsta möjliga pappersförbrukning var det här ja, hej hej.

Som synes är Desired Glow både lite mörkare och rödare än mitt beloved Becca Blossom, men jag antar att det är typ omöjligt att hitta en 100 % matchning ☹️


Tio (elva) små tomma

Postat måndag 1 maj 2017 | Inga kommentarer

Små deluxe samples av hudvård, how I love thee. Efter att varit duktig och fokuserat på att minska mitt lager här hemma — både produktutskick för test samt grejer jag lyckats samla på mig själv — hittade jag inte mindre än tio tomma provförpackningar, så varför inte göra en Tio tomma fast en gulligare variant?

Om vi börjar med Rose Face Mask från Fresh så är det en riktigt trevlig mask när huden känns irriterad och törstig — dvs perfekt efter en utekväll — eftersom den både lugnar och matar på med fukt på ett väldigt effektivt sätt. Doften är självklart fylld av rosor, men en fräsch sådan som inte blir tung eller kväljande. Konsistensen är som en mellantjock gelé och trots att det finns små spår av rosblad i använde jag den över natten ett flertal gånger. Går dessutom bra att lägga ett par lager tills huden börjar kännas mättad, låt det bara gå ett par minuter så att du märker att det mesta absorberats innan du lägger på ett till lager. En mask jag gärna skulle ha i full storlek!

Peter Thomas Roth Cucumber Gel Mask är rätt lik den från Fresh, just med avseende på resultat. Jag har skrivit lite om den tidigare men kan nöjt rapportera att jag gillar den lika mycket efter andra miniburken jag testat, och det är ett bra betyg. Här är gelén ännu lite tjockare och fylligare än Fresh — ännu skönare faktiskt. Lugnar ner rodnad hud över natten och absorberas bra även om jag lägger på två lager. Jag har inte varit så sugen på PTR som märke tidigare men den här är såpass stabil att jag kan tänka mig att prova fler produkter.

Sunday Riley Luna Sleeping Oil är den andra ”retinol light”-produkten jag testat, och här märkte jag ännu mer resultat än vad jag gjorde med krämen från REN. Luna är en blå ansiktsolja med blue tansy i (tyvärr tillsammans med lite extra färgämnen för en mer effektfull blå färg) och en någorlunda rimlig mängd av ”trans-retinoic acid ester”, allt i en blandning av avokado-, druv- och chiaolja. Jag kan för lite om retinol, retinoider och allt vad det nu finns för att gå in på detaljer, men funkar gör det. Jag började att vänja in huden med en applicering var tredje kvällsrutin, för att sen rätt fort kunna inse att JA! nu kör vi och uppade användningen till varannan kväll.

Oljan i sig själv är åt det tjockare hållet men är skön att massera in och lägger sig inte som ett lock. Två droppar på pannan, två på vardera kind och sen en på näsan och hakan var allt som behövdes, och efter en natts sömn på det blev huden mjuk, lugnad och med en väl godkänd jämnare hudton. Om den är värd sina dryga $100 för 30 ml? Kanske, men eftersom jag läst många som upplever att Luna helt plötsligt sluta ge effekt efter regelbunden användning skulle jag nöja mig med att köpa den mindre flaskan på 15 ml för att vara på den säkrare sidan. För egen del känner jag att min hy verkar komma bra överens med retinolliknande produkter så jag kommer hoppa upp ett steg och börja med Verso härnäst.

Sunday Riley Tidal Brightening Enzyme Water Cream trodde jag faktiskt inte skulle vara något speciellt, fråga mig inte varför, men efter att jag plockade fram den när jag ville ha en enkel dagkräm blev jag direkt förtjust — både av doft, konsistens och dess återfuktande kvalitéer. Låter det konstigt om jag tycker att den luktar som… maskrosor…? Jag vet inte, det är något med den som gör att jag tänker på gröna stjälkar och den saft som dom innehåller. Med två olika storlekar av hyaluronsyror är den riktigt bra på att återfukta och funkar bra både med vattniga eller oljiga serum, och vad jag verkligen gillade var hur konsistensen var som en tjock och närande kräm fast ändå med en pytteliten touch av gelé — superskön att massera in! Men hörrni, att den skulle verka uppljusande både överlag samt mer inriktat på pigmentfläckar kallar jag bullshit. Sånt får man lösa med hjälp av bra mycket mer aktiva serum än en dagkräm som råkar ha en liten mängd papayaenzym i sig.

Nu kommer vi till en av mina favoritkategorier, ansiktstvätt! Ofta en produktkategori som går att bilda sig en uppfattning om relativt fort och därför perfekta att prova på i mindre förpackningar.

Ekologiskt och småskaliga är produkterna från amerikanska Josh Rosebrook, och tvätten Complete Moisture Cleanse är inget annat än fantastisk. Jag fick mitt prov när jag handlade i en butik i USA, och det räckte till ungefär fem tvättar. Fem underbara tvättar, that is. Som en mjölk appliceras den med torra händer på torrt ansikte, masseras in och sköljs av. Allra bäst är den om du låter den sitta på i ett par minuter för att låta den verka lite extra, och jag blev helt paff över hur mjuk min hud var när jag sköljt av den. Påminner mycket om Kahina Facial Cleanser, till ett trevligare pris och enklare flaska. Den här kommer jag att köpa en fullstorlek av!

NUDE Perfect Cleanse Omega Cleansing Jelly trycks ut som en tjock salva ur tuben för att sedan övergå till en rätt tjock olja när den masseras över torrt ansikte, och som jag skrivit tidigare var det här inte någon hit för mig. För tjock och hård överlag, som visserligen löser upp smink bra men som inte är speciellt njutbart. Inget att sukta efter.

Cleansing Foam från ungerska Omorovicza är en av få löddrande ansiktstvättar jag gillat på senare år. Direkt ur tuben är tvätten ljust, ljust blå och nästan som en mousse, för att med vatten bli supermjuk och skonsamt löddrande. Tyvärr alldeles för dyr för att ett köp någonsin kommer ske, men kul att ha provat.

Sista tvätten ut är ytterligare en amerikansk kompis, nämligen Tatcha Polished Classic Rice Enzyme Powder. Det mest finmalda puder jag stött på när det kommer till hudvård (till skillnade från det här grova härket), och löddret som uppstår är inget annat än molnliknande. Fungerar bra både som en andra tvätt efter att smink tagits bort, eller en morgontvätt de dagar jag vill ha något annat än vanliga Ling eller Acure.

Andra och tredje produkten från NUDE är oljan Progenius Rescue Oil (min absoluta favoritolja) och serumet Omega Treatment Milk. Jag köpte mycket NUDE när jag bodde i USA, och bunkrade dessutom upp när märket fasades ut från Sephora och var på rea. Oljan är en ren och skär snuttefilt för min hud och totalt sett har jag gått igenom två små flaskor och en stor — med ytterligare en stor oöppnad kvar. Rätt tydligt tecken på hur mycket jag gillar den. Serumet är en väldigt trevlig historia det, lite tjockare och mjölkigare än vad jag är van vid men återfuktar på djupet och verkar lugnande överlag. Tillsammans med oljan blir huden både mjuk och glad, betydligt mer imponerande produkter än rengöringen.

Eh, jag glömde visst Belif, den elfte tomma… Jaja. The True Cream Aqua Bomb gör vad namnet antyder; återfuktar. Å det grövsta. En snäll, pålitlig och okomplicerad kompis att ha hemma och perfekt att använda när jag vill vara säker på att min hud inte ska reagera på något. Jag gillar den så mycket att jag såg till att fixa en liten bytta nummer två, och precis som med masken från PTR är det här en produkt som inte gjorde mig besviken den andra gången jag testade den. Väldigt hög köpvarning om ni är i USA!


Ett första intryck av May Lindstrom *flås*

Postat söndag 26 mars 2017 | 2 kommentarer

Under min senaste USA-resa hände det alltså, att jag för första gången pungade ut en större mängd dollars för en produkt ur orimligt dyra och lyxiga ekomärket May Lindstrom — älskat av mången Namaste-lyxhippies både i USA och runt om i världen. Mays produkter är alla handgjorda av hennes lilla team i Kalifornien, och enligt utsago enbart av de finaste och mest raffinerade ekologiska ingredienserna som går att uppbringa (här lägger vi in en lätt rulla med ögonen-emoji va?). Men, vad ska jag säga. För trots hypen och den nästintill sektliknande gruppen som omger märket har jag blivit fullkomligt hjärntvättad och nyfiken å det grövsta.

Eftersom en deal alltid är en deal väntade jag alltså med att köpa min första ML-produkt tills jag skulle befinna mig i USA för att få både gratis frakt, bättre prisläge och — FRAMFÖRALLT — teamets generösa gratisprover. Inför min beställning skickade jag ett mail till deras kundtjänst för att få en personlig produktrekommendation för just min hud (som vi vet vid det här laget är lite lätt grinig och extremt hormonell på hakan), men även för att få en personlig kontakt och på så sätt säkra så många gratisprover som möjligt *HEHE*. Jag hade såklart redan bra koll på deras produkter och vilken jag trodde skulle passa mig, både med avseende på hud men även produktkategori som skulle passa in bra med vad jag redan har hemma. Et voilá, det blev ansiktsmasken The Honey Mud, som även kan användas som ansiktstvätt. Till det fick jag prover på hela serien (förutom rengöringsoljan The Pendulum Potion som inte släppt än)!

I fina och påkostade glasbyttor- och flaskor fick jag prov på kultprodukten The Blue Cocoon som är en olja i fast form, oljeserumet The Youth Dew som är tunnflytande och bärnstensfärgad, kryddbaserade exfoliatorn och rengöringen The Clean Dirt, krafthusmasken The Problem Solver även den i pulverform, och ansiktssprayen The Jasmin Garden samt kroppsoljan The Good Stuff. Gemensamt för alla ansiktsprodukter är att dom riktar in sig på att lugna, dämpa inflammationer och ge lyster och klarhet till huden. Ja. Tack!

Precis efter mitt köp höjde May priserna rätt rejält över hela produktuppställningen, en smäll som dessutom blev ännu hårdare för oss i EU. Att betala uppemot tusen kronor för en burk Honey Mud hos Cult Beauty är ju helt rubbat så jag håller hårt i mina burkar (utan att för den delen snåla med dom, för det här är produkter som förtjänas att användas) och ser hur märket utvecklas och om dom fortsätter med generösa GWP som dom gjort tidigare — då dom bjudit på en fullstorlek produkt vid köp över ett visst värde. Men trots det är jag tveksam, för det är ju faktiskt bara hudvård när det hela kommer till kritan. Kanske jag kan lyckas snoka rätt på några likvärdiga produkter från mer plånboksvänliga märken istället?

I nästa inlägg om May kommer närmare beskrivning och recension av The Honey Mud, den kan jag lova ni vill vänta på…


Ett klassiskt Vad Jag Köpte i USA-inlägg

Postat söndag 5 mars 2017 | 8 kommentarer

Eftersom jag reser till USA relativt ofta (ca en gång om året #klimatångest) reflekterar jag inte lika mycket över de ”vanliga” saker jag köper varje gång, men om jag tänker efter kanske det kan vara roligt att läsa om trots att jag är så pinsamt blasé? Det var ju trots allt rätt roliga inlägg när vi började åka oftare till USA back in the days, både jag och Ka.

Den senaste resan för en vecka sedan prickade av en ny stad för mig (Denver, Colorado) och vår gamla hemstad (Pittsburgh, Pennsylvania). Båda städerna har rolig shopping på sitt sätt, även om det aldrig går att jämföra med exempelvis NYC som är en stad/väsen för sig själv. Som jag nämnde inför avresa försökte jag hålla mig i skinnet eftersom jag redan har produkter som väller ur skåp och lådor, men visst — lite unn blev det. Främst hudvård.

Jag har fortfarande inte gått ned i ett fullskaligt arkmask-beroende som många andra har, men visst är jag intresserad. Det passar mig dessutom utmärkt att köpa hudvård som tar slut på ett tillfälle, så blir jag inte lika stressad över att använda upp saker innan dom blir för gamla. Från Sephora blev det två masker från Dr.Jart+ (en för återfuktning och en för att lugna och reducera utbrott), på Target plockade jag upp två billiga från koreanska Mizon som jag knappt vet någonting om alls ($3,50 styck), och i en suuuuperfin och lyxig ekologisk hudvårdsbutik i Denver gick jag på att köpa Orgaid Anti-Aging & Moisturizing med en massa aloe vera och niacinamid i.

Goes without saying är att vi köper minst en tub Sensitive Facial Cleanser från Acure när vi är på Whole Foods, och x antal bollar med läppbalsam från eos eftersom dom kostar ungefär hälften jämfört mot hemma i Sverige. De små deluxe sample-tuberna från Drunk Elephant och Peter Thomas Roth fick jag med min Sephora-beställning och ska bli spännande att testa framöver, samma gäller för den lilla masken från Fresh Skincare — Vitamin Nectar Vibrancy-Boosting Face Mask. Tack vare ett presentkort hos butiken Anthropologie (tänk er en mix av Indiska, Hemtex och ”Gullig Presentbutik med Många Doftljus”) köpte jag ett 100 % squalane-serum från ekologiska och snygga Indie Lee.

I den snygga ekologiska hudvårdsbutiken blev det dessutom, som planerat!, en flaska med återfuktande ansiktsvatten i sprayform från Josh Rosebrook, och en påfyllning med krämrouge till min numer tomma Kjaer Weis-dosa. Jag fick dessutom med en liten burk med ansiktstvätt från Josh som jag läst mycket fint om på Instagram, kul! Och vem har någonsin blivit bankrutt av en liten flaska Clear eyes? Nä, juste.

Sist men absolut inte minst (eller billigast) är en tung glasburk med May Lindstroms The Honey Mud ansiktsmask. Jag la min beställning bara någon vecka innan priserna sköt i höjden, men pungade ändå ut med dryga sjuhundra kronor. Jag vet, sjukt, men låt mig va. Fick dessutom en väldigt generös gåva på köpet, men det tar vi en titt på nästa vecka.

Klart! Och som en rolig flashback, här är våra äldre inlägg där vi visar vad vi köpt på våra semestrar i Amerika:


Att shoppa eller inte shoppa

Postat torsdag 12 januari 2017 | 7 kommentarer

usa-shopping-list-2017

Snart är det dags att korsa Atlanten igen för lite R&R hos vänner i USA. Eftersom jag är smärtsamt medveten om hur många skönhetsprodukter jag har som väntar på att öppnas ska jag försöka mitt bästa att inte shoppa något onödigt, utan bara produkter som jag 1) suktat över länge eller 2) inte har hemma.

  • På Sephora är det ingen speciellt produkt som drar och sliter i mig, snarare alla de deluxe samples som jag kan få på köpet ?  Min strategi blir då att enbart köpa förbrukningsprodukter, och vad är då bättre än arkmasker? Den här från Dr.Jart+ har jag läst mycket bra om, sen funderar jag även på dyrgripen från SK-II
  • Här är produkten jag suktat efter länge; rengöringsleran The Honey Mud från superlyxiga ekologiska märket May Lindstrom. Ska gå bra att använda både som en rengöring eller ansiktsmask, och är en snäll nog för att förhoppningsvis passa mitt känsliga fejs
  • Och i kategorin Något som Faktiskt Saknas Hemma har vi ansiktssprayer, och märket Josh Rosebrook har tack vare Instagram seglat upp som mest intressant med sin Hydrating Accelerator som är proppad med återfuktande och lugnande ingredienser

Tio tomma #25

Postat torsdag 20 oktober 2016 | 2 kommentarer

Tio tomma 25a

Den galet lyxiga situationen i att bli *lättad* när produkter tar slut? Jag är väldigt tacksam över att få möjligheten att testa så mycket som jag gör, även om det ibland kan kännas överväldigande med bara en kropp och så många produkter att testa… ?  Hur som helst, nu kör vi en till Tio tomma!

  • Eucalyptus Deodorant från Malin+Goetz har vi skrivit om på bloggen tidigare –> klicka här för att läsa en utförlig beskrivning och recension från Ka, så kan jag nöja mig med att berätta kortfattat om hur den funkat för mig. Jag har avstått från traditionella deos i snart två år, så för mig behövdes ingen inkörningsperiod. Visst, jag kan lukta lite svett sent på kvällen när jag är och tränar (chock!) men i det stora hela är det här en riktigt stabil deo för den som vill köra utan aluminium. Var beredd på en längre period där din kropp vänjer sig vid att få svettas (!), men belönas sen med armhålor som du inte haft tidigare. Det mest revolutionerande för mig, en riktig svettis, är att det aldrig sätter sig någon dålig svettdoft i kläderna. Jag menar A-L-D-R-I-G! Tidigare kunde jag absolut inte använda en och samma tröja två gånger eftersom den luktade illa, men med snällare deos är det här problemet som bortblåst. Visst, jag svettas och får blöta fläckar under dagen, men YOLO vem bryr sig?
  • Schampo och balsam från mitt favoritmärke DevaCurl tog slut rätt fort den här gången, efter att jag fick hem det här settet från USA i våras. Jag håller ju alltid på att testa nya hårprodukter för mitt lockiga hår, men går alltid tillbaks till DevaCurl de tillfällen jag vill reboota håret eller vara säker på att det ska bli fint. Läs min recension av deras serie här!
  • Avalon Scalp Treatment Tea Tree Shampoo à la megaflaska köpte vi med oss från USA när vi flyttade därifrån förra året (snyft), och det har räckt i vad som känns som en evighet. Det är min man som använder det, och eftersom han har känslig hud behövs något snällt. Eftersom flaskan är gigantisk har jag hällt över i en tom Davines-flaska allt eftersom, så det finns fortfarande en rejäl dos kvar ståendes i duschen
  • Essence Absolue Nourishing Cleansing Milk från Shu Uemura Art of Hair har jag börjat testa nyligen så den har absolut inte tagit slut, men att man valt att förpacka en TJOCK kräm i en klämtub med VÄRLDENS MINSTA HÅL är beyond me. Ni förstår inte hur mycket kraft som behövs för att få ut något alls, så jag klippte således itu den och skopade över i en tom burk. Själva tvätten är alltså en s.k. cleansing conditioner dvs en rengöring som känns som ett balsam, och märket själva rekommenderar det för en lättare tvätt mellan ”riktiga” schamponeringar, men ni vet ju vid det här laget att mitt hår alltid är torrt och sällan fett så för mig fungerar det utmärkt som enda schampo. Mer än så kan jag inte säga utan att testköra det lite längre
  • Handtvålen från ekologiska Grown Alchemist är den dyraste av alla handtvålar jag testat mig igenom det senaste året, men tyvärr inte den jag gillar bäst. Doften — tung på apelsin med en ytterst liten touch av träighet och kryddor — är god men inte lika spektakulärt härlig som konkurrenten Aesop, och själva tvätten är rätt ordinär. Snygg flaska, javisst, men jag är glad över att jag åtminstone köpte den med 20 % rabatt och inte fullpris 359 kr/500 ml
  • Hydrating & Smoothing Body Lotion i sköna doftsättningen lavendel och mynta kommer från Nourish Organics, ett märke från östra USA som jag testat lite andra produkter från tidigare. Den här är en mellantjock body lotion som passar utmärkt under den mildare delen av året, och som återfuktar fint utan att kännas klibbig. Som så många ekologiska produkter kräver den lite mer arbete för att masseras in, men jag gillar’n. Märket hittar ni (antagligen främst) i butiker som Whole Foods i östra delen av landet så som New York, Pennsylvania och kringliggande stater

Tio tomma 25b

  • Take the day off är ett rengöringsbalm från Clinique, det vill säga en rengöringsolja i fast format. Den här använder jag för att tvätta bort smink på kvällen, innan jag tvättar ansiktet (viktig skillnad som ni vet!) och den bryter ner både allt smink jag kan tänkas ha på mig samt spf. Konsistensen är — precis som liknande Camomile Sumptuous Cleansing Butter — som ett vitt, mjukt, vax som smälter fortare än fortast när jag börjar massera det i händerna och över ansiktet. Doftfritt, utan krångel och med ett hyggligt pris på 295 kr/125 ml (jämfört med The Body Shop som kostar 195 kr/90 ml). Om jag förstått det rätt säljs det bara online på Clinique.se i Sverige och det är helt klart en bra basprodukt att ha i sin hudvårdsgarderob!
  • Franska Avène har en serie som heter Tolérance Extreme (varning för irriterande site!) som riktar sig till riktigt, riktigt känslig och irriterad hy — det vill säga min man. Otaliga är de ingredienser och krämer som han reagerar negativt på (torrfläckar, flammighet och ojämnheter) så det är en ständig kamp att hitta en grym återfuktare som inte irriterar. Krämen i Tolérance Extreme innehåller inga silikoner (big no), ingen parfym (big no) och ingen uttorkande alkohol (big no no) och fungerade riktigt bra för honom. Tuben är dessutom självkonserverande på så sätt att ingen luft kan komma in i den så ingredienslistan innehåller inte ens konserveringsmedel. Det som är tråkigt är att tuben på 50 ml tar slut rätt fort, men bortsätt från det är Tolérance Extreme Cream en stabil, snäll och pålitlig återfuktare för alla känsliga själar där ute <3
  • Om Clinique och Avène lutar åt vara budgetvänliga är kära Tata Harper deras raka motsats. Här finns inget budgetvänligt så långt plånboken kan se, och ansiktsoljan Replenishing Nutrient Complex går på hela $48 för ett sånt här litet rull-rör på 10 ml. Är det då värt det? Det är svårt att svara på. Ka testade ett par dyrbara droppar och konstaterade att effekten inte var så plötsligt synbar att hon kände sig sugen på att punga ut för en flaska, och i början av mitt rullrör var jag benägen att hålla med. Var var effekten? Det visade sig att den var där, och efter ett tag lärde jag mig att använda den på absolut enklast sätt möjligt. Och — tyvärr — att more is more. Efter tvätt och ansiktsvatten masserade jag in en go mängd när huden fortfarande var fuktig, och det var lite som att gömma sig under ett skönt täcke. Oljan är en blandning av ros, jojoba, oliv och aprikos — och luktar fricking amazing. Örtigt och ”på riktigt” liksom, och att använda den i en kvällsrutin när min hud kändes bråkig var som att lägga locket på och stänga ute alla irritanter. Underbar, skön och välgörande är det riktigt RIKTIGT tråkigt att den nu tagit slut

Veckans provpåse: May Coop Raw Sauce

Postat måndag 10 oktober 2016 | Inga kommentarer

may coop raw sauce 1

Veckans provpåse kommer från USA, närmare bestämt från en Sephorabeställning tidigare i år. Raw Sauce från koreanska May Coop är en ekologisk produkt som fått många fans både i Korea och USA och som säljer in sig som mjukgörande glow på flaska, med hjälp av sav från lönnträd.

Raw Sauce is a gentle toner, emulsion and essence in one that intensively hydrates and nourishes the skin. What makes Raw Sauce special is that it is made with 93% maple tree sap, skin-nourishing fructan powder (eco-cert certified), and Asian herbal and fruit extracts to achieve the appearance of more hydrated and dewier skin. Perfect for all skin types

may coop raw sauce 2

Om man tycker det är snurrigt med toner vs. ansiktsvatten vs. emulsion vs. essens ?  är det alltså bara att göra som May Coop, och kalla allt för en och samma hehe. Jag använder Raw Sauce på samma sätt som jag gör med alla vattenliknande återfuktare — direkt efter tvätt, innan serum och kräm/olja. Jämfört med min favorit från Clinique är Raw Sauce lite tjockare och klibbigare men går ändå snabbt och enkelt in i huden och preppar den inför resterande produkter samtidigt som den återfuktar. Det här är en produkt som nästan uppnått kultstatus i USA, men själv tycker jag att det är ett rätt vanligt återfuktande ansiktsvatten. Det imponerar inte alls på samma sätt som Clinique gör, utan är mest bara … bra. Eller så går det helt enkelt inte att inse storheten på en liten provpåse. Hur som helst inget jag blir sugen på att jaga ner, utan nöjer mig glatt med att få provat.

may-coop


Pixi Glow Peel Pads

Postat fredag 23 september 2016 | Inga kommentarer

glow-peel-pads

Att Pixi Glow Tonic har en enorm och lojal fanbase både i Sverige och runt om i världen är ingen nyhet längre, och den är fortfarande en väldigt bra och pålitlig AHA-behandling snäll nog att använda en gång om dagen. Hur står det då till med det väldigt mycket starkare storasyskonet Glow Peel Pads, som smäller till med inte mindre än 20 % glykolsyra (jämfört med 5 % i Glow Tonic)?

Jag kunde inte låta bli att köpa en burk när jag var på Target i USA i våras, och för $22 fick jag 60 indränkta rondeller att ta med mig hem. Eftersom jag varit lite återhållsam med syror de senaste månaderna, speciellt under sommaren, tog det ett bra tag innan jag testade — men damn vilket resultat jag märkte av redan efter första försöket! Rondellerna i sig är rätt grova så jag är försiktig när jag stryker dom över huden, extra försiktigt på kinder och kring läppar. Känslan skiljer sig väldigt mycket från vanliga Glow Tonic, som är som ett vatten som dunstar av, med Glow Peel Pads som känns väldigt mycket mer aktiva och dessutom lämnar en lätt oljig hinna på huden. Men, det är inget som spelar någon större roll eftersom den här produkten faktiskt ska sköljas av efter ett par minuter till skillnad från Glow Tonic.

Det här är alltså mer av en då-och-då behandling än något du gör på en regelbunden basis, och jag uppskattar verkligen styrkan i kombination med att det inte är en produkt som ska lämnas kvar på huden! När jag sköljer med vatten 2-3 minuter senare känns huden mjukare än på länge, och all eventuell stickande känsla försvinner. Första gången jag testade fick jag in lite produkt i munnen/på läpparna när jag sköljde av, och det smakade fruktansvärt illa så undvik det! Mina senare användningar har jag istället baddat bort produkten med en våt, ljummen handduk istället — rekommenderas varmt, var bara försiktig så att du inte får en extra exfoliering av frottén.

emkrutin-pixi-glow-peel-pads

Exempel på en effektiv men snäll kvällsrutin med Pixi Glow Peel Pads

Förutom uppenbart mjuk hud direkt efter är det morgonen därpå som jag verkligen blir imponerad av effekten. Jag använder bara Glow Peel Pads i min kvällsrutin (max en gång i veckan, oftast mer sällan än så), ofta följt av återfuktande produkter som toner + serum + kräm + olja, och den lyster samt jämna hudton jag möts av dagen efter är im-po-nerande hörrni.

Jag har inte upplevt några som helst negativa bieffekter av Glow Peel Pads, och kan varmt rekommendera dom för er som vill ha rejält med drag och som är vana vid syror. Visst, ingredienslista innehåller denaturerad alkohol som konserveringsmedel, men eftersom produkten bara är på huden i ett väldigt fåtal minuter är det inget som oroar (mig).

Direkt efter andra användningen var jag såpass övertygad om deras storhet att jag gav Ka en burk med ett gäng i för henne att testa, och jag hoppas att dom fungerar lika bra för henne som för mig. I Sverige går Glow Peel Pads att köpa på Eleven.se för 369 kronor (lite mer än sex kronor per rondell).