Tre x brynmascaror

Postat fredag 2 februari 2018 | 2 kommentarer

När det kommer till ögonbryn är jag tyvärr en av dom som begåvats med ljusa, tunna och SÄMST AV ALLT icke tillbaka-växande (den osminkade sanningen kan ni se på den här bilden). Det spelar ingen roll att jag inte rör vare sig pincett eller vax alls — skiten växer inte. Därför är jag väldigt tacksam för trenden med brynprodukter som numer inte bara innehåller färg utan även lite volymgivande ingredienser som får det hela att se liiiite mer välvuxet ut.

Illamasqua — något för stora Brow Build (£18,50/6 ml) köpte jag på rea för nästan prick ett år sedan och den Tar. Bara. Inte. Slut! Utöver färg får man här också fiberstrån som hjälper till att fejka längre och fluffigare bryn, något som jag tackar och tar emot. Borsten är lite för stor för mina tunna bryn, speciellt om jag inte har grundat med en penna under och det är ofta jag behöver städa upp kring brynen för att få bort slarvigt placerat färg. Trots det blir helhetseffekten väldigt fin och borstigare än vanligt så det blir en självklar tumme upp. Passa på när Illamasqua har rea, som nu!, för då går det att fynda Brow Build för halva priset (jag har nyansen Thrive, en lagom brun med neutral ton).

Glossier — den sminkintresserade som missat Boy Brow har antagligen bott under en sten i cirka tre år, för jävlar vad Glossier äger Instagram och ses på ungefär varannan bild i hela flödet. Boy Brow ($16/3 ml) är lättmanövrerad med sin lilla, lilla borste och det går fort att borsta upp en snygg färg och form utan att råka kladda allt för mycket. Den påminner mångt och mycket om min gamla favorit Just Browsing (R.I.P) och jag har både ljusare Blonde samt mörkare Brown för få till den ultimata kombon med mörkare i bågen och på slutet och ljusare på den inre, bredare delen. Tack vare en något vaxig konsistens går det att bygga upp lite fejkad volym och fluffighet som sedan håller sig hela dagen. Om jag använder dom på egen hand upplever jag att vaxet hjälper till att färga även huden under stråna och på så sätt lurar ögat att brynen är något kraftigare. Glossier går fortfarande inte att köpa i Sverige, men det hjälper att märket nu skeppar till England i alla fall.

Idun Minerals — rykande färska Perfect Eyebrows (179 kr/5,5 ml) smyglanserades på Daisy Beauty Expo 2018 och håll i hatten vad bloggare har hunnit gå skogstokiga och hylla den sedan dess! Här hittar vi också tillsatta fibrer för fejkad fluff och djup som hos Illamasqua, fast med en pyttig borste som Glossier. En perfekt mix, måntro? Först när jag såg den på mässan trodde jag att det skulle vara en 2-i-1 produkt med penna i ena änden men det visade sig bara…. vara.. en jävligt lång…… kork  ¯\_(ツ)_/¯ Även här har jag två stycken i ljus och mörkare nyans för att kunna få bästa matchning, Light är väldigt ljus medan Medium är två steg mörkare. Den långa korken verkade onödig vid första anblicken men ligger faktiskt rätt bra i handen. Resultatmässigt tycker jag faktiskt att det är en bra blandning mellan Illamasqua och Glossier, och självklart bonuspoäng för att den även kommer vara enklast att köpa utan att behöva starta privatimport. Perfect Eyebrows släpps nu i februari så det är dags att börja hålla utkik i butik.

Gemensamt för alla är att man får vara lite självsäker och inte hålla på att pilla och måla allt för länge eftersom det då till slut kan börja smula och bli kaos. Till vardags brukar jag först fylla ut den tunnare delen av brynen med en penna för att sedan toppa med en av mascarorna både för form och extra buskighet, medan jag brukar nöja mig med bara mascara de dagar jag slappar hemma.


Squalane — billig mot dyr

Postat tisdag 19 december 2017 | 4 kommentarer

Det är inte roligt, men de senaste månaderna har jag tvingats acceptera insikten att ju färre doftsatta produkter jag använder desto finare är min hud. Mindre rodnad, färre plitor och knappt några finnar alls är tre bevis jag har på att “svaga” men återfuktande ingredienser funkar bäst för min hud, så nu har jag ett tråkigt jobb att lösa hur jag ska använda upp många av de mer väldoftande produkter jag har hemma. Det här gäller både ekologiska produkter där det oftast finns essentiella oljor som ställer till det samt i lab framställda oljor och krämer som har tillsatt parfym — min hud är snäll på så sätt, den diskriminerar inte mellan “naturliga” vs. traditionella produkter…

Med det i bakhuvudet tycker jag att vi tittar lite på en jämförelse av två ansiktsoljor, båda gjorda på 100 % squalane som är ett växtderivat (oftast från oliver) i oljeliknande form som även kan hittas naturligt i huden. Squalane mjukgör, återfuktar och förbättrar hudens elasticitet och kort sagt JAG ÄLSKAR DET. Sa jag att dom dessutom är mer eller mindre doftlösa? Oavsett om jag blandar ett par droppar i min ansiktskräm för att göra den rikare eller avslutar en rutin med att lägga ett tunt lager på toppen så hjälper den till att lugna och reparera huden, och jag kan ärligt talat säga att det inte skiljer speciellt mycket mellan dessa två olika märkens varianter. Det är dessutom en av få ingredienser/produkter som inte irriterar min superkänsliga mans hy så det kan vara bra att veta om du också letar efter något snällare än snällast.

The Ordinary 100 % Plant-derived Squalane (£5,50/30ml) — märket som fick hela internet att bli tokiga, köpa ALLT, och *sen* fråga sig hur skiten ska användas… Mmmm, det går att säga mycket om det men något som inte går att klaga på är prisläget. The Ordinary kan ni nu också hitta via Cult Beauty vilket borde gå snabbare än att beställa från Kanada, och deras squalane är riktigt bra (och ekologisk) skit.

Indie Lee Squalane Facial Oil (£30/30 ml ) — för lite extra lyxhippievibbar kör ni på snygga Indie Lee men då får ni kika mellan fingrarna för att klara av märkets något flummiga och “non-toxic” vibbar. Det här var den squalane jag provade på först och som snabbt fick mig som fan, och även om jag antagligen hade bommat ett blindtest mellan de två märkena vill jag tro att jag faktiskt upplever Indie som snäppet tunnare och lättare. Lite mer raffinerad ni vet?

Ingen av dessa två är det minsta flottig eller oljig utan snarare smidig och lättabsorberad så det är helt upp till plånboken att styra vilken som ska köpas. Jag vet att Peter Thomas Roth även dom har en 100 % squalane och det hade ju självklart varit intressant att prova den för att jämföra — allt in the name of beauty bloggin’.


Tio tomma #31

Postat onsdag 22 november 2017 | Inga kommentarer

Idag kör vi ALL IN på hudvård jag jobbat mig igenom! Vissa har jag redan nämnt tidigare men eftersom dom faktiskt tagit slut och jag är ledsen över det tycker jag att dom är värda en ytterligare blänkare. Vi tar det i den ordningen som dom används, det vill säga inleder starkt med två bra rengöringar:

  • bareMinerals Oil Obsessed Total Cleansing Oil * (255 kr/180 ml) — till en början tyckte jag att den här oljerengöringen var intetsägande och ineffektiv men efter att jag använt mig igenom en tredjedel av flaskan blev jag riktigt förtjust. Doften är örtig med ett inslag av citrus, och konsistensen är precis så där mittemellan som jag gillar. Det hade inte skadat om den var ytterligare lite tjock men det är egentligen inget jag klagar på. När du tillsätter vatten övergår den till en lätt mjölk som är enkel att skölja av, men det är som alltid nödvändigt med en andra rengöring för att helt få bort spf och smink. Det absolut sämsta var att pumpen på slutet började läcka kring fästet, helt orimligt eftersom det är en flaska som står upprätt, men det blev otroligt kladdigt och inte bättre hur jag än försökte skruva åt/lösare eller någonting — till slut behövde den stå på en bit papper och det skulle vara rakt omöjligt att resa med den. Inte en rengöringsolja jag kommer rusa efter att köpa på nytt, men inte heller en av de sämsta jag stött på.
  • Sunday Riley Ceramic Slip Clay Cleanser — är en av de produkter jag blivit mest ledsen över att den tagit slut, men på den positiva sidan räckte den väldigt länge så det var ju alltid något. Jag har en utförlig recension här, och jag håller fortfarande med mig själv om varenda ord. Jag har ett par andra rengöringar att prova som morgontvätt nu, men jag är tämligen säker på att jag vid något tillfälle kommer att köpa en ny flaska från Cult Beauty.

En liten mask lägger vi efter det, nämligen:

  • Fresh Rose Face Mask (£52/100 ml) — som en något lösare och väldigt mycket mindre kladdig gelé verkar den här masken duktigt återfuktande samtidigt som den dessutom lugnar irriterande och blossande hud. Min hy fullkomligt dricker upp den här masken, på samma sätt som PTR gurkmask, och det går oftast bra att lägga ett första lager som absorberas för att sen toppa med ett ytterligare. De små finfördelade rosbladen är inget som stör, men visst kanske det känns lite dumt om man vill använda den som en nattmask och lägga ansiktet på kudden. The Body Shop har en liknande rosmask men efter att jämfört dom kan jag bara konstatera att Fresh är många gånger mer effektiv och snällare. Jag saknar faktiskt just en “blöt” fuktmask och det är inte helt omöjligt att jag kommer att äga Rose Face Mask igen.

Efter det essens (eller återfuktande och återställande ansiktsvatten som vi också kan kalla det).

  • SKII Facial Treatment Essence ($179/160 ml) — tror jag är typ världens dyraste essens? Peppen var därför megahög när jag fick tag på ett deluxeprov hos Sephora USA och efterföljande besvikelse över att jag inte vaknade upp med Världens Bästa Hud ungefär lika djup. Nej, jag kan inte säga att jag märkte tillräckligt med effekt för att jag ska kunna 1) bli sugen på att köpa själv, eller 2) rekommendera någon annan att lägga så sjukt mycket pengar. Men det finns ju en enorm följarskara och oräkneliga hudvårdsskribenter som hyllar den så något…. kanske… den har?
  • Clarins Extra-Comfort Toning Lotion * — påstår sig inte flytta berg på samma sätt som SKII och är med det ett helt vanligt, snällt och återfuktande ansiktsvatten. Innehåller mycket aloe vera, doftar diskret men franskt och ger väl kanske ingen revolutionerande effekt men är trots det ett trevligt ansiktsvatten som ger ett ytterligare lager av fukt innan serum, och som i bästa fall faktiskt kan hjälpa efterföljande produkter att absorberas bättre. Det tog mig ett bra tag att ta slut på den här flaskan eftersom jag bänkade den ett par månader när jag använde mer spännande produkter, men till slut så!

Efter det kommer självklart serum, livets droppar va. Ett bra serum har potential att vara det största som hänt din hud och det gäller “bara” att hitta vad det är just din hy behöver.

  • Codage N°01 Hydration Intense * (819 kr/30 ml) — här har vi ett återfuktande hyaluronsyra-serum som verkligen ALLA jag läst testat det ÄLSKAT, men själv tycker jag inte att det är något revolutionerande? Ja, det ger fukt men nej, det är inte unikt och absolut inte värt sin väldigt höga prislapp. Jag uppskattar att det går att köpa Codage serum i mindre flaskor för att prova på, eller ha till resenecessären, men när lilla 10 ml kostar lika mycket som ett mellanlyxigt serum på 30 ml gör blir jag lite skeptisk hur snygga flaskor det än är. Du kan få riktigt bra HA-serum för kring sexhundra kronor (hallå det är ju fortfarande JÄTTEDYRT), trehundra eller gå riktigt basic under en hundralapp hos The Ordinary. Jag säger inte att man ska snåla just på serum (tvärtom) men det finns en gräns.
  • Codage N°03 Radiance & Energy (929 kr/30 ml) * — stackars Codage, jag kommer tyvärr inte hylla lystergivande nummer tre-serumet heller. Återigen är det priset som inte är i paritet med resultatet, och att kalla detta serum för en askungeprodukt är rakt ut olämpligt. Ett bra serum absolut, men för några hundralappar mindre kan du köpa liknande från Caudalie.
  • Filorga Hydra-Hylo Intensive Hydrating Plumping Concentrate (595 kr/30 ml) — ytterligare ett rätt dyrt HA-serum (i Sverige, jag betalade ca 400 i Frankrike i somras) men det här gillade jag bättre än Codage. Fyra olika typer av HA hjälper till att fylla ut torrhetslinjer och ge spänst trots att alla fyra förekommer i låga mängder, och som jag skrivit tidigare är det bara doftsättningen jag kan klaga på eftersom den är lite överdrivet stark. Nu när hösten är här tog den sista slurken slut snabbare än snabbt, och jag har nu gått över till att testa budgetvarianten från just The Ordinary.
  • Indie Lee Squalane Facial Oil — min absoluta favoritansiktsolja när min hud är känslig och reaktiv eftersom den varken innehåller doft eller några aktiva ingredienser; bara mjukgörande och skyddande squalane. Jag älskar att boosta en dagkräm med ett par droppar eller helt enkelt klappa in oljan ensam som ett avslutande lager antingen innan sängen eller dagtid när vädret är rått och slitigt. Pipetten flippade tyvärr ut på slutet och gjorde det svårt att öppna flaskan (det var som att det bildades ett baksug) så det la lite sordin på stämningen. Min flaska köptes i på Anthropologie i USA men enklast är att beställa från Cult Beauty.

Till sist en dagkräm med spf och cirkeln är sluten 🙏🏼

  • Dermaceutic Sun Ceutic — jag tror det räcker med att säga att det här min andra flaska som tagit slut, och att jag redan har köpt en ny (jag passade på nu när Skincity har 25% på märket)? Det säger väldigt mycket, och resten kan ni läsa här.


Glossier Stretch Concealer

Postat söndag 19 november 2017 | Inga kommentarer

Nu ska ni få höra om hur Glossier Stretch Concealer ($18/5 ml) lyckades gå från ett benhårt fail till en stark succé. Jag beställde nyansen Light via amerikanska vänner i början på hösten men väntade ett tag med att öppna den eftersom jag ville göra slut på en äldre concealer först (vilket jag inte lyckades med men det är en annan historia). På Instagram och deras hemsida hade jag sett och läst om hur enkel, okomplicerad och lätt att använda Stretch skulle vara så förhoppningarna var relativt högt ställda direkt från början — för att direkt grusas första gången jag provad den.

Där jag förväntade mig Stretch vara krämig men tunn, perfekt för att både punktmarkera men även kunna lägga på något större ytor för att täcka rodnader kändes den istället lite seg, kritig och la sig inte alls fint. Jag använde fingrarna — precis som jag sett alla gjort på IG — men fick den inte att spridas *effortless* utan att samlas i porer och fina linjer. HMPF fnös jag och la den längst in i min sminklåda.

Lite mer välvilligt inställd ett par veckor senare gav jag den en andra chans men nej, samma resultat. Tredje försöket använde jag en pensel istället för fingrarna, den här närmare bestämt, som jag alltid använder till concealer, och medan det blev mindre randigt upplevde jag fortfarande att Stretch ville samlas i porerna och framhäva dom.

Uppgivelsen var total, ända fram tills det att jag fick hem underbara Bobbi Brown Full Coverage Touch Up Brush. Helt plötsligt beter sig Stretch som den krämiga concealer med lagom täckning och lyster jag förväntade mig och veckodagarna är många då jag bara kör Stretch under ögonen, kring näsvingarna och ut på kinderna — krämrouge på det men ingen foundation alls.

Nyansen Light passar mig nu på höst och vinter men är lite i ljusaste laget vilket gör att jag funderar på att beställa hem en pot med Medium (via vänner i England, eftersom det numer går att skeppa dit). Tänk vad en bra borste kan göra va? Inte lika casual och idiotsäkert som Glossier vill påskina kanske men oavsett så är jag nöjd!


Orgaid Anti-aging & Moisturizing sheet mask

Postat onsdag 1 november 2017 | En kommentar

När det kommer till den pågående hysterin kring arkmasker känner jag mig som en bakåtsträvande och konservativ hudvårdsnörd; varför alla vill slänga på SÅ MÅNGA OLIKA och SÅ MÅNGA MED INGREDIENSER DOM KNAPPT VET NÅGOT OM och detta SÅ OFTA är för mig ett mysterium. Visst, om du har en extremt tålig och problemfri hy som är glad vad du än gör mot den, men för alla som kan identifiera sig med lättirriterad, känslig och reaktiv hud förstår jag inte hur man vågar. Det är dessutom känslig hud som de flesta uppger sig ha, så ja jag lämnar det där ¯\_(ツ)_/¯

Med det sagt (hehe) lockas jag ju självklart av tanken på fuktmättad hy som därför beter sig gladare och mindre benägen att få finnar. Jag tror att det skov av dålig hy jag hade för tidigare i år var en kombination av just yttorrhet och att jag inte använde tillräckligt återfuktande produkter för nu har mina finnar och reaktioner på hakan lagt sig betydligt och huden känns på bättre humör överlag.

Jag håller mig fortfarande borta från allt för behandlande och aktiva arkmasker, men de alternativ som finns som mest innehåller fukt vågar jag nu prova just för att min hud är på ett bra ställe i livet. När jag var i USA tidigare i år köpte jag ett ark från västkust-baserade Orgaid, nämligt återfuktande Anti-aging & Moisturizing sheet mask ($8 styck eller sex för $42). Materialet känns nästan som tyg, passformen är väl okej (säg mig den arkmask som passar allas ansikten och som sitter tillräckligt bra för att snacksa?) och effekten är strålande — hög nivå av fukt kapslas in i huden, rodnad dämpas och elasticitet samt smidighet ökas. Det som fick mig att köpa min mask där och då var faktiskt innehållslistan:

Water, Organic Aloe vera juice*, Witch hazel distillate, Niacinamide (Vitamin B3), Kosher vegetable glycerin, Lactobacillus ferment, Hyaluronic acid, Maltodextrin, Arginine, Carbomer, Organic Willow bark extract*, Organic Lavender extract*, Organic Rosemary extract*, Organic Horsetail extract*, Organic Green tea extract*

Sedan dess har jag faktiskt köpt ytterligare ett fint sexpack via vänner i USA, men jag har gjort lite research för er som vill prova på och det verkar som att ni kan köpa och få det skickat från danska Organic Beauty Shop och brittiska Live In The Light (lol).


Veckans provpåse: Drunk Elephant T.L.C Sukari Babyfacial

Postat onsdag 23 augusti 2017 | Inga kommentarer


Trots det faktum att jag har relativt känslig och reaktiv hud är det inte många produkter jag känt verkligen ~BräNNeR soM SaTAn~ men här har vi den första, och jag var rätt orolig de första minuterna jag testade Babyfacial från Drunk Elephant.

Om vi backar lite så fick jag en minitub Babyfacial från Sephora USA tidigare i år — jag valde den mest för att jag ville prova *nåt* från märket — men eftersom jag dragit ner radikalt på exfoliering medelst syror har den fått ligga orörd i badrumsskåpet sedan dess. Själva provet får MVG från mig i och med att den lilla tuben var plomberad så jag aldrig behövde känna någon stress för att det skulle bli gammalt och oanvändbart. Innehållet räckte till två generösa appliceringar och jag valde att låta minst en vecka gå mellan behandlingarna.

Behandlingar. Ja det är ett bra ord för vad jag skulle beskriva Babyfacial som, och jag har för mig att blandningen av 25 % AHA och 2 % BHA är såpass kraftfull och effektiv att den inte ligger inom gränsen för vad som får säljas direkt till konsument i exempelvis EU. I USA går det däremot bra och där verkar den dyra flaskan (hej $80) sälja som smör.

Själva produkten är ljusbrun, tjock och rätt kletig — lite åt honungshållet faktiskt, fast trots det inte speciellt svår att sprida ut utan att dra i huden. Direkt efter applicering börjar det värmas upp och pirra ORDENTLIGT, men jag blir inte röd. Trots det vågade jag absolut inte ha på den i de rekommenderade 20 minuterna (det tror jag bara du kan efter en försiktig upptrappning på ett par veckor om jag ska vara ärlig) utan sköljde av den efter ungefär fem minuter. Vatten löser upp masken effektivt samtidigt som det var SÅ. SKÖNT. att få svalka ansiktet — och utan att någon blir överraskad kan jag ju säga att ja, du är bäbismjuk efteråt. Jag gick in med alla återfuktande produkter jag ägde för att vara snäll och lugnande och blev faktiskt överraskad över att jag inte blev varken röd eller mer rodnad än vad jag vanligtvis är. Den gör helt enkelt vad dom påstår “it’ll knock your cells off”.

Jag tror (eller, vet) att det är lätt att ryckas med i den exfolierande hypen som snurrar just nu och om du redan har en väl fungerande rutin som innehåller exfoliering skulle jag inte säga att du behöver Babyfacial. Om du däremot är sugen på att gå över från daglig exfoliering eller att experimentera med olika typer till att istället göra något mer behandlingsliknande då och då är Babyfacial suverän. Nu provade jag bara två gånger men kan tänka mig att en behandling var tionde dag verkligen kan hjälpa till att hålla huden i bra skick och hjälpa till att få ut det mesta av din vardagliga rutin.

Water (Aqua), Glycolic Acid, Hydroxyethyl Acrylate/Sodium Acryloyldimethyl Taurate Copolymer, Glycerin, Sodium Hydroxide, Salicylic Acid, Aloe Barbadensis Leaf Extract, Camellia Oleifera Leaf Extract, Lactobacillus/Pumpkin Ferment Extract, Lactobacillus/Punica Granatum Fruit Ferment Extract, Opuntia Ficus-Indica Extract, Pyrus Malus (Apple) Fruit Extract, Silybum Marianum Seed Extract, Saccharomyces Cerevisiae Extract, Vitis Vinifera (Grape) Juice Extract, Camellia Sinensis Leaf Powder, Cicer Arietinum Seed Powder, Sclerocarya Birrea Seed Oil, Passiflora Edulis Seed Oil, Leuconostoc/Radish Root Ferment Filtrate, Sodium Hyaluronate Crosspolymer, Sodium PCA, Allantoin, Dipotassium Glycyrrhizate, Dextrin, Polydextrose, Sorbitan Isostearate, Amylopectin, Niacinamide, Phytosphingosine, Lactic Acid, Propanediol, Citric Acid, Titanium Dioxide, Trisodium Ethylenediamine Disuccinate, Polysorbate 60, Caprylyl Glycol, Chlorphenesin, Phenoxyethanol

Här är innehållslistan, både för att se hur många typer av syra den innehåller men även för att jag faktiskt tycker det är en rätt snygg blandning av effektiva och lugnande ingredienser, och märk väl att konserveringsämnet är den absolut sista ingrediensen.


EMK <3 ML

Postat lördag 12 augusti 2017 | 4 kommentarer

Om det är någon som undrar exakt HUR lyxig och omtänksam paketeringen från May Lindstrom är kan vi bjuda på lite unboxing-porr från när både Ka och Mi brände loss tack vare ett generöst (men fortfarande svindyrt) gift with purchase erbjudande för en månad sen:

Tight packat, ingen plats för onödigt huller om buller-under transport, och en tung sammetspåse för småprover. Handskrivet brev för extra touch, men det puttades snabbt åt sidan för att se WHAT’S IN THE BOX?!

Om vi, som aldrig brukar spara på kartonger eller ytterförpackningar, denna gången sparar och till och med låter vissa av burkarna bo i sina lådor? Svar ja.


May Lindstrom The Honey Mud

Postat onsdag 14 juni 2017 | En kommentar

Om jag säger att jag inte är en superstor ansiktsmaskare i vanliga fall, men att jag kört regelbundet en eller två gånger i veckan sedan jag köpte The Honey Mud kanske ni förstår att det är en mask utöver vad jag tidigare testat? Och då är det inte ens den efterättsliknande doften av vanilj, kakao och gud vet vad som lockar mig (men som verkar vara da shit för de flesta andra fans som hävdar att dom vill äta upp den) utan enbart hur den känns på och vilka resultat den ger. Men let’s back up.

The Honey Mud beskrivs som en ansiktstvätt som går att använda som ansiktsmask, jag skulle däremot säga att det är tvärtom. Den är baserad på honung, vit lera och olja från bland annat makadamianöt och kakao — och är en såpass tjock och kletig historia att det bara är att glömma att använda den med fingrarna, här är det pensel som gäller.

Det som är kul med May Lindstroms alla produkter är hur bra dom lirar tillsammans, och hur dom uppmuntrar till att experimentera fram den bästa kombon för just min hud. The Honey Mud går till exempel utmärkt att blanda med nästintill alla andra produkter i serien, allra bäst funkar den som en bindare och skonsam buffer till hennes mer potenta exfoliatorer/rengöringar som är baserade på kryddor och leror. Hittills har jag provat dessa kombinationer:

  • Med The Problem Solver (“warming correcting mask”), knappa två teskedar The Honey Mud uppvispat i en skål och toppat med lite TPS strösslat ovanpå och sedan applicerat med pensel på torrt ansikte. Det här blir tjockt, tjockt men även rikt, rikt. Om du råkar röra vid ansiktet är det nästan att fingrarna fastnar, så kletig är The Honey Mud i sig själv. Jag har låtit masken sitta på uppemot en timme och sedan dessutom haft på den i duschen och inte sköljt bort förrän det sista jag gjort — för att låta ångan göra sitt (vad betyder egentligen det här? Jag vet inte men May säger det och jag sväljer det med hull och hår). Det här är min favoritkombo och det är helt sanslöst hur KLAR min hud blir efter en sån här timme. Det är just “klar” som beskriver resultatet bäst; det är som att hela ansiktet fått en uppljusad lyster och dessutom är extremt rengjort. The Honey Mud dämpar dessutom styrkan i TPS och mitt känsliga ansikte klarar sig undan reaktion.
  • På liknande sätt med The Clean Dirt (“brightening exfoliant treatment”) men med ett par droppar vatten tillsatt. Vattnet hjälper till att aktivera TCD samtidigt som det gör mixen lite tunnare dvs enklare att hantera, och drygar ut framför allt The Honey Mud. Den här kombinationen pirrar lite mer på huden än vad The Problem Solver gör, och jag vågar inte ha på den riktigt lika länge. Resultatet är däremot snarlikt, med klar och mjuk hud som är mottaglig för serum och kräm/olja.
  • Som en ansiktstvätt på morgonen behöver man först fukta ansiktet lätt för att ens kunna rubba produkten utan att dra och slita i huden, men med ett blött ansikte och fuktiga händer blir det rena rama halkan. Faktiskt lite för mycket och det är lätt att det mesta rinner mellan fingrarna. Nej, att använda The Honey Mud som ansiktstvätt är lite väl onödigt om ni frågar mig, det här är en produkt jag vill ha på huden längre än ett par sekunder.

Efter att använt The Honey Mud någorlunda regelbundet har jag redan kommit ner halvvägs i min burk, och även om det är dyrt och tråkigt på sitt sätt känns det faktiskt bra att ha något som jag tar SLUT på samtidigt som jag inte behöver oroa mig för att formulan ska passera sitt bäst före-datum. Jag föredrar absolut att använda THM som en mask och då under en längre period för att verkligen mysa till det, och man behöver verkligen inte någon av The Problem Solver eller The Clean Dirt — den är allra bäst för sig själv. Låt den sitta på så länge du vill, börja sen med att försiktigt lösa upp den med våta fingrar, skölj av så mycket du kan och avsluta sen med en våt liten handduk för att få bort alla rester. Att dessutom följa upp med The Youth Dew och/eller Blue Cocoon är som en fullskalig spaupplevelse. Bliss! Mer om det framöver.

Om det är en produkt jag rekommenderar att testa från May är det nog faktiskt The Honey Mud, just för att den går att använda på fler än ett sätt samt är såpass snäll — för trots att May och hennes team påstår att alla produkter inklusive de kryddstarka pulvren ska passa känslig och uppblossande hud håller jag inte med till 100 %. Kryddor, leror och essentiella oljor har alla potential att irritera och störa din hud (som allt starkt parfymerat kan, oavsett från naturen eller ihopsatt i ett labb). Mycket av det goda kan alltså bli för mycket och jag skulle rekommendera en normal till känslig hud att gå lugnt fram och inte kör all in May direkt.

Och för att avsluta; det här är en mysig och effektiv mask om du har pengarna, men absolut inget du Måste Ha. För det är rätt sinnes att lägga $90 på en ansiktsmask.


Kjaer Weis Desired Glow

Postat lördag 3 juni 2017 | Inga kommentarer

Det hör verkligen inte till vanligheterna att jag shoppar smink, men nu var det dags när jag var i USA senast: ett styck krämrouge Desired Glow i refillform, från ekologiska danskan Kjaer Weis. Jag har gjort slut på mitt förra i nyansen Blossom, och gillade både det och märkets foundation starkt, så det kändes som ett givet köp med tanke på hållbarhet samt smarthet i förpackning.

Poppa ut den gamla pannan och i med en ny, fräsch som hålls fast med magnet. Jag håller fortfarande kvar vid den fina, röda ytterförpackningen — både för att förvara den tunga dosan när jag inte har något rouge i den alls, och för att den är så påkostad och lyxig.

Jag hade egentligen tänkt att köpa nyansen Sun Touched som är pyttelite mer korallig än roströd, men blev — som alltid — övertalad av butiksbiträdet att den här var bättre för mig. Jag fick båda två nyanserna sminkade på varsin kind och valde själv Desired Glow så jag ska inte skylla ifrån mig, och är ju trots allt väldigt nöjd ändå. Men NÄSTA gång, då jävlar blir det Sun Touched lol.

Återvunnen kartong och minsta möjliga pappersförbrukning var det här ja, hej hej.

Som synes är Desired Glow både lite mörkare och rödare än mitt beloved Becca Blossom, men jag antar att det är typ omöjligt att hitta en 100 % matchning ☹️


Tio (elva) små tomma

Postat måndag 1 maj 2017 | Inga kommentarer

Små deluxe samples av hudvård, how I love thee. Efter att varit duktig och fokuserat på att minska mitt lager här hemma — både produktutskick för test samt grejer jag lyckats samla på mig själv — hittade jag inte mindre än tio tomma provförpackningar, så varför inte göra en Tio tomma fast en gulligare variant?

Om vi börjar med Rose Face Mask från Fresh så är det en riktigt trevlig mask när huden känns irriterad och törstig — dvs perfekt efter en utekväll — eftersom den både lugnar och matar på med fukt på ett väldigt effektivt sätt. Doften är självklart fylld av rosor, men en fräsch sådan som inte blir tung eller kväljande. Konsistensen är som en mellantjock gelé och trots att det finns små spår av rosblad i använde jag den över natten ett flertal gånger. Går dessutom bra att lägga ett par lager tills huden börjar kännas mättad, låt det bara gå ett par minuter så att du märker att det mesta absorberats innan du lägger på ett till lager. En mask jag gärna skulle ha i full storlek!

Peter Thomas Roth Cucumber Gel Mask är rätt lik den från Fresh, just med avseende på resultat. Jag har skrivit lite om den tidigare men kan nöjt rapportera att jag gillar den lika mycket efter andra miniburken jag testat, och det är ett bra betyg. Här är gelén ännu lite tjockare och fylligare än Fresh — ännu skönare faktiskt. Lugnar ner rodnad hud över natten och absorberas bra även om jag lägger på två lager. Jag har inte varit så sugen på PTR som märke tidigare men den här är såpass stabil att jag kan tänka mig att prova fler produkter.

Sunday Riley Luna Sleeping Oil är den andra “retinol light”-produkten jag testat, och här märkte jag ännu mer resultat än vad jag gjorde med krämen från REN. Luna är en blå ansiktsolja med blue tansy i (tyvärr tillsammans med lite extra färgämnen för en mer effektfull blå färg) och en någorlunda rimlig mängd av “trans-retinoic acid ester”, allt i en blandning av avokado-, druv- och chiaolja. Jag kan för lite om retinol, retinoider och allt vad det nu finns för att gå in på detaljer, men funkar gör det. Jag började att vänja in huden med en applicering var tredje kvällsrutin, för att sen rätt fort kunna inse att JA! nu kör vi och uppade användningen till varannan kväll.

Oljan i sig själv är åt det tjockare hållet men är skön att massera in och lägger sig inte som ett lock. Två droppar på pannan, två på vardera kind och sen en på näsan och hakan var allt som behövdes, och efter en natts sömn på det blev huden mjuk, lugnad och med en väl godkänd jämnare hudton. Om den är värd sina dryga $100 för 30 ml? Kanske, men eftersom jag läst många som upplever att Luna helt plötsligt sluta ge effekt efter regelbunden användning skulle jag nöja mig med att köpa den mindre flaskan på 15 ml för att vara på den säkrare sidan. För egen del känner jag att min hy verkar komma bra överens med retinolliknande produkter så jag kommer hoppa upp ett steg och börja med Verso härnäst.

Sunday Riley Tidal Brightening Enzyme Water Cream trodde jag faktiskt inte skulle vara något speciellt, fråga mig inte varför, men efter att jag plockade fram den när jag ville ha en enkel dagkräm blev jag direkt förtjust — både av doft, konsistens och dess återfuktande kvalitéer. Låter det konstigt om jag tycker att den luktar som… maskrosor…? Jag vet inte, det är något med den som gör att jag tänker på gröna stjälkar och den saft som dom innehåller. Med två olika storlekar av hyaluronsyror är den riktigt bra på att återfukta och funkar bra både med vattniga eller oljiga serum, och vad jag verkligen gillade var hur konsistensen var som en tjock och närande kräm fast ändå med en pytteliten touch av gelé — superskön att massera in! Men hörrni, att den skulle verka uppljusande både överlag samt mer inriktat på pigmentfläckar kallar jag bullshit. Sånt får man lösa med hjälp av bra mycket mer aktiva serum än en dagkräm som råkar ha en liten mängd papayaenzym i sig.

Nu kommer vi till en av mina favoritkategorier, ansiktstvätt! Ofta en produktkategori som går att bilda sig en uppfattning om relativt fort och därför perfekta att prova på i mindre förpackningar.

Ekologiskt och småskaliga är produkterna från amerikanska Josh Rosebrook, och tvätten Complete Moisture Cleanse är inget annat än fantastisk. Jag fick mitt prov när jag handlade i en butik i USA, och det räckte till ungefär fem tvättar. Fem underbara tvättar, that is. Som en mjölk appliceras den med torra händer på torrt ansikte, masseras in och sköljs av. Allra bäst är den om du låter den sitta på i ett par minuter för att låta den verka lite extra, och jag blev helt paff över hur mjuk min hud var när jag sköljt av den. Påminner mycket om Kahina Facial Cleanser, till ett trevligare pris och enklare flaska. Den här kommer jag att köpa en fullstorlek av!

NUDE Perfect Cleanse Omega Cleansing Jelly trycks ut som en tjock salva ur tuben för att sedan övergå till en rätt tjock olja när den masseras över torrt ansikte, och som jag skrivit tidigare var det här inte någon hit för mig. För tjock och hård överlag, som visserligen löser upp smink bra men som inte är speciellt njutbart. Inget att sukta efter.

Cleansing Foam från ungerska Omorovicza är en av få löddrande ansiktstvättar jag gillat på senare år. Direkt ur tuben är tvätten ljust, ljust blå och nästan som en mousse, för att med vatten bli supermjuk och skonsamt löddrande. Tyvärr alldeles för dyr för att ett köp någonsin kommer ske, men kul att ha provat.

Sista tvätten ut är ytterligare en amerikansk kompis, nämligen Tatcha Polished Classic Rice Enzyme Powder. Det mest finmalda puder jag stött på när det kommer till hudvård (till skillnade från det här grova härket), och löddret som uppstår är inget annat än molnliknande. Fungerar bra både som en andra tvätt efter att smink tagits bort, eller en morgontvätt de dagar jag vill ha något annat än vanliga Ling eller Acure.

Andra och tredje produkten från NUDE är oljan Progenius Rescue Oil (min absoluta favoritolja) och serumet Omega Treatment Milk. Jag köpte mycket NUDE när jag bodde i USA, och bunkrade dessutom upp när märket fasades ut från Sephora och var på rea. Oljan är en ren och skär snuttefilt för min hud och totalt sett har jag gått igenom två små flaskor och en stor — med ytterligare en stor oöppnad kvar. Rätt tydligt tecken på hur mycket jag gillar den. Serumet är en väldigt trevlig historia det, lite tjockare och mjölkigare än vad jag är van vid men återfuktar på djupet och verkar lugnande överlag. Tillsammans med oljan blir huden både mjuk och glad, betydligt mer imponerande produkter än rengöringen.

Eh, jag glömde visst Belif, den elfte tomma… Jaja. The True Cream Aqua Bomb gör vad namnet antyder; återfuktar. Å det grövsta. En snäll, pålitlig och okomplicerad kompis att ha hemma och perfekt att använda när jag vill vara säker på att min hud inte ska reagera på något. Jag gillar den så mycket att jag såg till att fixa en liten bytta nummer två, och precis som med masken från PTR är det här en produkt som inte gjorde mig besviken den andra gången jag testade den. Väldigt hög köpvarning om ni är i USA!